Plutten – en skön lirare

Låt mig presentera den skönaste av alla sköna lirare – Plutten. Plutten heter eg. ”Herman”. Det är också vad som står i reg.beviset. Men han har alltid kallats Plutten. Lite motsägelsefullt eftersom han är allt annat än en liten Plutt. Han är nämligen en ganska stor katt. Just nu dock aningen tunn pga. alla sommarens alla äventyr samt en liten incident med mask i magen….

Plutten gillar mat, sova och ränna ute på nätterna. Han är en mycket pratglad katt som oftast driver sin familj till vansinne med det eviga jamandet. Han har nyligen kommit på vilken fantatsisk akustik det blir i hallen på övervåningen och man finner honom numer därför titt som tätt skrikande i just hallen, nöjd över sin egen röstresurs. Plutten är en väldigt kelen katt och kelar med allt. Stolar, väggar, människor samt hunden Fia är populärt att gosa emot. Detta är dock inte alltid uppskattat av matte pga av fläckar på ljusare väggar eller av Fia pga den enorma känlsa av skämmighet som infinner sig när man som hund blir huvudstångad av en kelig katt.

Plutten är en lat katt och sover mycket. Han går dock ut då och då, ibland för att jaga. Total lycka uppstår om han hittar ett redan dött djur att släpa hem. Roadkills eller kattsyrran Esters fångts fungerar alldeles utmärkt att släpa in för uppvisning. Det matte och husse inte vet har matte och husse inte ont utav. Om Plutten mot förmodan fångar något levande gör hans känsliga sinne att han omöjligen kan ta död på sitt byte. Bättre är att dra in bytet levande, visa husse och matte och sedan släppa det levande bytet till frihet i köket för att sedan själv kunna krypa upp för lite efter-jakt-sömn i någon lustig position soffan med ett rent samvete. Lustiga sovpositioner eller platser är lite av Pluttens specialitet. Man slutar aldrig förundras över hur han kan böja och benda sin kropp.

 plutten-sovstil          
Höger bakben (!)  kan användas som används som huvudkudde

plutten-sovstil-4

plutten-sovstil-2   

plutten-sovstil-3
Om någon lägger en kasse på golvet eller öppnar en låda i Pluttens hem får man skylla sig själv!

plutten-en-skon-lirare

Plutten  - en skön lirare

Kattungar

Det får visst bli EU-röstning efter Formel 1. Fanns så mycket annat intressant än att duscha att göra här hemma och plötsligt var klockan Formel 1 och då stannar som sagt allt upp här hemma. Planen är nu istället att duscha under Formel 1, åka och rösta, åka en sväng upp till Gvd och kolla in de snygga balekipagen, kanske äta någonstans i Gvd (på uteservering som tillåter hundar, allt annat går fetbort!) och slutligen blir det nog en tur till Nicklas föräldrar för att kolla in de nykläckta kattungarna. Sötisar!

Egentligen är de inte så nykläckta. Tror att de är två veckor nu eller något sådant, men mamma Stina gömde de små liven i skogen och det tog ung. 1 och en halv vecka innan Nicklas föräldrar lyckades smyga efter Stina till gömstället. De är inte dumma de där katterna, går omvägar och har sig för att ingen ska lyckas spåra dem och hitta ungarna. I fredags var vi och tittade på de små liven som nu då hade kommit hem och bor nu på övervåningen, vilket Stina verkar tillfreds med, ända tills Fia visade sitt platta tryne, då blev hon inte så glad… Fia fick sig en knäpp på nosen av mig när hon närmade sig kattkorgen och sedan var hon sur som ättika på mig hela kvällen 😉

6 st söta kattungar var det. Väldigt lika förra kullen i färgerna så det är nog samma pappa den här gången. Kattungarna som inte är vana vid människor frästa som bara den på oss. Men de är ju unga än så länge så det borde inte bli några problem att få dem tama tycker jag.

Bilder på snuttisarna:

kisseungar4 kisseunge1

kisseunge2 kisseunge3

kisseungar-och-fia
Fia surade

Äventyrlig natt – Katt till salu!

Plutten beslutade sig för repris i natt. Vi vaknade av att han rusade runt som en dåre med en livrädd mus framför sig. Musen smiter in under sängen och då ger Plutten upp, han tycker han har gjort sitt liksom. Tillhör inte ovanligheterna det där… Han tar ofta hem levande djur som han sedan tappar bort. Om han inte plockar hem roadkill då vill säga… Eftersom vi inte kände oss så bekväma med att veta att det låg en levande mus under sängen fick vi masa oss upp och börja leta, klockan var då halv 3 på natten! Inte riktigt vad man känner för att göra då. Vi tände upp alla lampor, lyfte bort sängen och började leta. När Nicklas fick syn på den stackars musen tänkte vi be Plutten om hjälp att ta den men det funkade ju inte så bra. Plutten kände inget behov alls av att jaga den där musen längre och vips så drog den lilla musen iväg tvärs över rummet. Fan fan fan! Vi har ju inte alls mycket grejer i den änden…alls….typ. Vi drog ut sofforna, flyttade pärmar, röjde i kartonger, lyfte på sladdar, lös med ficklampa… Efter mycket letande lyfte jag på en av de klädlådor vi har under sängen och där låg en mus! En mycket platt och stel mus. Troligen då alltså inte den musen vi letade efter med andra ord utan snarare ett tidigare offer inburet av den jävla katten! Vi fortsatte leta en stund till men sen fick vi ge upp. Att då, efter nästan 1 timmes letande, försöka somna om var oerhört svårt. Dels för att jag kände mig orolig över att behöva vakna upp med en mus bredvid mig i sängen, men också för att man var så pigg! Snurrade länge sen innan jag kunde somna och vaknade sedan skittrött i morse och med en förbannat otrevligt morgonhumör. Men det får man faktiskt ha när man varit med om det jag var i natt! Från och med nu får Plutten vara i källaren på nätterna. Det finns både mat och kattkorgar där nere och vill han gå ut är det bara att hoppa igenom kattluckan. Det går inte ha öppet ner till källaren på nätterna om han ska hålla på så här! Ester, som har samma dygnsrytm som vi, dvs sova på nätterna och vara vaken på dagarna, får vara kvar här uppe hos oss. Hon sover ganska länge på morgonen också så man kommer inte behöva gå upp mitt i natten och släppa ut henne. Men jag kan tänka mig att det andra monstret kommer skrika som bara den vid källardörren när han kommer in med sitt nattbyte…
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, aldrig mer utekatt!!!

1 natt

1 natt utan Fisråttans snarkande bredvid sängen. Väntar på att de ska ringa nu. Ställde klockan för att komma upp i tid. Lite pinsamt om man skulle sova när de ringer och svara med en sån där härlig morgonröst 😉
Jag hoppas att hon har skött sig, råttan. Fast lite hoppas jag också att hon har ylat som bara den för att få uppmärksamhet, min prinsessa nöjer sig inte med vad som helst :mrgreen:
Idag ska vi göra någonting, vi måste göra någonting. Upp på övervåningen tror jag att det blir, känna sig lite nyttig. Gipsat klart taket i sovrummet, det tar sig, mycket (extremt) sakta med säkert.  
Kanske borde tillägga att vi inte alltid blir så här nojjiga när Fisen är borta. Inte när man har henne hos folk man känner, hos mormor tex. Där kan man lämna henne länge utan att känna oro över hur hon mår eller så. Mest tänker jag på hennes behov av närhet. Hon vill vara så nära så nära hela tiden. Helst i knäet eller på ett ben eller så. Hade hon kunnat hade hon nog krupit in under skinnet på en! 😉
Plutten var iaf glad att det var ledigt på husses mage igår. Han trampade och trampade och trampade. Mys. Han verkar inte ägna en tanke åt att det fattas en familjelmedlem. Däremot har Ester smugit runt här och kikat. Hon är lite konfunderad, det är något som inte stämmer liksom. Men hon är mycket känsligare för förändringar än Plutten. Ställer man en kasse på golvet måste hon smyga runt den och kolla läget direkt. Det tar också längre tid för henne att acceptera nykomlingar. Men med Fia har det gått super den senaste tiden. Ester är ju lite uttråkad nu när det är så kallt ute, då håller hon sig inne och vill busa. Men det ska vara på hennes villkor naturligtvis, det är väl inte alltid Fia fattar det… 😉
Nähe nu ska jag duka av frukosten och sen fortsätta vänta på det där telefonsamtalet.

Ibland händer det

I natt hände det.
Kattluckan smäller, Fia flyger upp och rusar för att möta katten i köket. Lycka utspelar sig då katten har med en mus till hunden. Olycka utspelar sig då matte och husse inser att musen lever…
Tänder lampan, musen är borta. Iiiiiiiiii! Levade mus lös i hus!
Kattskrället lyckas peta fram musen från sitt gömställe. Nicklas är heroisk och hämtar en handduk för att fånga det lilla äcklet. Insatsen lyckas, lampan släcks och alla kan sova vidare, utom katten som maniskt fortsätter att leta efter sin borttappade fångst.

Kattungar!

Kattungar var det ja! Livs levande och ännu sötare än gjutjärnskatterna. Här kommer sagan om de 9 kattungarna:

Det var så här…
Nicklas föräldrars katt Stina fick kattungar för några veckor sedan. 4st underbara små skapelser. 1 gul, 1 Creme och två sköldpaddsfärgade.
4 st alltså.
Men någon vecka senare när vi kom på besök var det plötsligt 9 st små kattungar (!). Kloning?! Nope. Nicklas syrras katt fick ungar någon vecka innan Stina. 5 st små sötingar. Tyvärr blev deras mamma påkörd och överlevde inte. De stackars kattungarna var utan mamma. Då fick Stina hoppa in! Nicklas föräldrar åkte och hämtade kattungarna, lät dem mysa på en filt som Stina haft och lade dem sedan i kattunglådan ihop med de andra kattungarna. Stina blev liiite förbryllad när hon kom in och hennes barn hade ökat till det dubbla i antal 😉 Men de luktade ju henne så det var väl bara att acceptera läget. Stina hade varit lite smyg och morrat men inte gjort något utan lät dem dia direkt. Vilken snäll adoptivmamma!

Man kunde ju inte annat än att låta bli att åka till Nicklas föräldrar för att få sig lite kissemys. Kattungar är underbara varelser. Men vi ska inte ha någon! 😉
Fia fann snabbt sin favorit i en skölpaddsfärgad hona och en svart/grå hane från Lottas katts kull. Tyvärr så dog den sköldpaddsfärgade honan plötsligt 🙁 Så synd för hon var väldigt go, men det är djurens hårda värld.
Några har redan lämnat boet och flyttat in i nya hem. Men jag hann fota dem alla för någon vecka sedan. Titta på mysbebisarna, blir man inte galet kattungesugen!?

kattunge8.jpg      kattunge7.jpg      kattunge6.jpg  

kattunge5.jpg      kattunge4.jpg 

kattunge3.jpg      kattunge2.jpg      kattunge1.jpg

Vaccination x3

Det gick bra hos vet. Alla djuren kunde vaccineras utan problem. Fias gegg i ögonen är troligen något smuts eller liknande. Jag har varit dålig på att rengöra henne i just ögonen och bara tvättat ansiktsvecken så nu ska här inhandlas ögontvätt på apoteket.
Plutten jamade hela vägen ner och hem men var tyst inne hos vet. Det var ju skönt så man slapp att skämmas 😉 Han var inte så pigg på att stå uppe på bordet men vaccinationen gick snabbt så det blev utan större krångel.
Ester var lika lugn som alltid. Hon började dock jama lite när vi närmade oss vet. Troligtvis för att Plutten skrämt upp henne med sitt ylande.
Fia var lika lycklig som vanligt över att få träffa folk. Dock fjollade hon sig lite när sprutan skulle in så jag fick hålla henne ganska hårt. Men sen bjöds det på hundgodis och då var hon lika lycklig igen.
Tack för hjälpen mormor!

Nu får jag väl ta tag i det där skrivandet åt Nicklas. Jag har ju lovat att hjälpa till med det, i några år faktiskt. Jag är lika seg med skrivandet som han är med att renovera övervåningen :mrgreen:

Till veterinären

Nu ska jag åka till vet med två katter och en hund för vaccinering. Tack och lov har jag mormor med mig. Plutten hatar att åka bil.
Har tvingat katterna att vara inne i natt vilket inte var så poppis. Plutten jamade hela kvällen och Ester nu på morgonen. De vill inte gå på lådan heller, konstigt nog eftersom när Ester hade kattungar sprang de båda två på lådan istället för att gå ut. Inget duger åt mina finkänsliga katter 😉

Kräkhund

Nu gick Fia från sin kvällsmat, fram till Plutten och började buffa på honom en stund innan hon slutligen spydde på den stackars katten för att sedan lämna honom där, alldeles chockad och nerspydd, och återgå till att äta sin kvällsmat.
Dominanta kräkhund!
Fia verkar dock nöjd medan Plutten mest irrar omkring och putsar sig frenetiskt…
Dårhus :mrgreen:

Håriga (eller ohåriga) dagar…

Igår kväll innan jag skulle lägga mig kom Ester jamande. Hon brukar göra det vissa kvällarna då hon tycker att jag ska borsta henne. Brukar även bli en del klippande eftersom hon alltid har en massa tovor som borsten inte klarar av att reda ut. Men igår var det extremt med tovor! Jag klippte och klippte. Tillslut belv vi osams och hon morrade lite t.o.m. åt mig! Men hon rev aldrig. Hon brukar morra när hon tycker att det får räcka med borstande. Fast igår fick hon faktiskt stå ut lite längre än vanligt.

  
En mycket irriterad nyfriserad Ester

esterhar.jpg En massa Esterhår!

I dag fick Nicklas för sig att även han ville friseras… Fram kom rakapparaten och allt (jag menar verkligen allt) åkte av! Jag var helt emot detta, är det fortfarande, men det går ej att limma tillbaka håret, tyvärr. Jag vill ha tillbaka min Nicklas med hår! Men det växer fort på honom, tack och lov. Håller på att skita ner mig av skräck varje gång jag slänger en blick på honom, känner inte igen denna skinhead i soffan bredvid mig… 😉

rakar-har1.jpg  rakar-haret.jpg
Här åker även Nicklas hår av!