Kategori: Jobbet

Lyckades redan för en vecka sedan ta ledigt denna söndagen och igår fick jag reda på att en av mina jobbarkompisar kunde ta lördagen också. Snacka om timing! Jag är för en gångs skull ledig när det fina vädret visar sig. Iofs får jag inte sola, pga antibiotikakur, men ändå, sol!
Nu har jag en veckas ledighet framför mig och sedan en veckas jobb innan skolan sätter igång.

Igår var det en sådan där krångeldag på jobbet. Den började bra, lugn och fin, men vid middagstid blev det rusning, som vanligt… På semestern vaknar folk till liv först vid middagstid och det märks. Aldrig att jag lyckas äta middag på jobbet utan att springa fram och tillbaka till kassan för att hjälpa packa varor. Igår pajade dessutom kassan, mitt i rusningen! Plötsligt stod det EE i rutan och kassan var helt död. Great, underbart, lovely… Jag blev pissförbannad och fick verkligen anstränga mig för att vara trevlig mot kunderna. Det är inte lätt att mitt i allt kaos svarar på deras frågor och le le le. Alla kunder är ju inte direkt trevliga tillbaka om man säger så… En kvinna blev vansinnig för att hon fått en hundralapp för lite tillbaka på sin växel, det hjälpte inte att hon fick tillbaka den med vår förlåtelse, vi skulle ändå ”skämmas över vårt beteende”. Le och håll med, le och håll med. En man blev supersur på oss då vi inte kunde svara på vilken av våra två potatispressar som är bäst, ”det är ert jobb att veta” röt han. Le och håll med, le och håll med. Ja, kära kunder, vi som står bakom kassan är totoalt puckade, jubelidioter utan iq och vi borde skämmas! Vår iq räckte i alla fall till att förstå att bandet i kassapparaten behövde bytas, sedan funkade den fint igen. Jag är tacksam att jag jobbade med Anna igår, vi brukar råka ut för en massa krångel på våra skift men det löser sig alltid. Vi kompletterar varandra hon och jag. Dagen slutade i alla fall bra trots allt strul och nu ser jag fram emot ledighetens lugn 😉

Idag var det jobbdag. En riktigt rolig sådan också för att min gamla chef som har varit sjukskriven ett tag kom tillbaka. Jag är glad att jag inte är hon för allt är verkligen nytt. Vi har en ny kassa, en ny kortterminal, nya priser och har omorganiserat butiken. Allt ska hon lära sig på en gång. Ingen enkel uppgift!
Har tyvärr inte haft några ”roliga” kunder idag, de flesta har varit tämligen normala 😉 Hmm, det var förresten en kvinna som, när jag frågade om hon hade kod till sitt kontokort, högt och tydligt basunerade ut koden så hela affären verkligen kunde höra. Det var väl inte direkt nödvändigt, jag ville ju bara vet om hon hade en kod. Men hon verkade inte fatta sitt misstag och pratade nöjt vidare, och är kunden nöjd är jag nöjd.

———- LÅNG PAUS ——————————————–

Mitt i bloggskrivandet blev jag dödligt sugen på att kolla på ”En riddares historia”. Delgav Nicklas denna plötsliga ingivelse och genast fick han samma känsla!
Men var hade vi lagt filmen?
…övervåningen…
För er som inte vet är vår övervåning obefintlig. Den består av väggar och tak och en jäkla massa kartonger innehållande de saker vi samlat på oss under livet. Bland dessa saker borde alltså ”En riddares historia” ligga.
Vi tog ett gemensamt krafttag och började leta bland all bråte. Vi hittade böcker, prydnadssaker, böcker, cd-skivor, böcker, verktyg, böcker, dataprylar och böcker.
Efter att ha dragit ut vartenda jäkla kartong hörde jag ett ”Aha” från Nicklas. Han hade hittat den. Glada över vår triumph skrattade vi över vår letar-hysteri och över lättnaden att filmen var hittade. Men… fodralet var tomt!
Det där är så typiskt oss. Mitt i allt kaos så lyckas man ändå finna saker, ha en lite form av ordning i kaoset. Men lik förbannat är det man finner halvdant. Det är ingen som helst ordning på oss 😉

Dagarna rinner på bra nu när man jobbar. Märks att semstern har startat för vissa, kunderna blir bara fler och fler. Nästa vecka tror jag det smäller rejält. Men då har jag s-e-m-e-s-t-e-r. Man kanske skulle ta en tur till jobbet då och titta på de stackare som stressar bakom kassan 😉
Hade en diskussion på frukosten om hur länge alla har jobbat på stället. Tyst för mig själv började jag räkna och insåg att jag jobbat extra på Gjutan i 9 år! Fattar ni, nio år! Började när jag var 13 med att sortera blandpallar på fabrikslagret. Boring as hell var det och jag är glad att det arbetsmomentet är borta.
Egentligen är det jäkligt B att vara kvar på samma ställe så länge men har precis fått den där löneförhöjningen jag tjatat om i ett års tid så nu känns det inte som läge att byta. Dessutom trivs jag så förbaskat bra så det skulle kännas trist att byta. Kommer nog jobba extra på Gjutan tills jag dör och efter det kommer jag att spöka runt i affären genom att flytta på varor, stänga av kassan vid middagstid och vika alla dukar på fel sätt. Hehehe…
Som mormor brukar säga: En gång gjuteriarbetare – alltid gjuteriarbetare.

Som rubriken lyder: Är det ok att pruta när man handlar i Sverige?
Hade en diskussion med min kollega (guuud så chict det lät!) angående prutande kunder. Detta samtalsämne kom upp efter att jag haft en kund som ansåg sig vara berättigad en viss rabatt eftersom han, enligt sin egen åsikt, handlat väldigt mycket. Jag däremot var inte alls särskilt impad eftersom kunder ofta handlar för liknande summa, då utan att försöka pruta. Vi har ett rabattsystem men den här kunden var tusenlappar ifrån att får rabatt! Hade oturen att få ännu ett prutförsök under dagen, lite mer berättigat om man ser till den kundens summa men ändå inte i närheten av rätt till rabatt. Men visst, jag kan förstå att man själv tycker att plånboken gråter efter ett sådant köp men i jämförelse är det ingen höjdare, tyvärr och sorry.
Jag och kollegan var i alla fall överrens om att prutande kunder är det absolut värsta som finns. Så vi vädjar nu till alla Sveriges kunder att ge fan i att pruta för det är bara pinsamt!

Den lilla semesterveckan tog slut igår och det firades med att inviga våra nya utemöbler. Bjöd Nickos kompisar och deras dotter på lite grillat. Trodde att det skulle bli för kallt att sitta ute men det gick bra. Maten var populär men vette tusan om inte vårt senaste inköp, en jättestudsmatta var ännu mer poppis.
Visste ni att 10 minuters studsande är det samma som 30 minuters jogging! Hoppa studsmatta är motionsmedlet i mitt nya liv som börjar idag… typ.
Något annat som började idag var jobbet. Jobbar till söndag sedan är det långsemester. Ska bli riktigt gott att vara ledig. Fast det är inte fel att jobba heller. Trivs med att ha lite att göra. Gillar butiksjobbet betydligt bättre än fabriksjobbet. Bättre tider, roligare arbetsuppgifter och man får tjöta med en massa människor. Passar mig perfekt!
Idag hade vi inne en liten grabb, på runt 4 år, och hans morsa. Killen försökte på alla sätt och vis få kontakt med sin mamma
”Mamma mamma mamma, hur långt är det till farmor egentligen? Mamma mamma mamma? Mamma!? Eller High Chaparrall mamma, hur långt är det till High Chaparrall? Mamma!?”
Så där höll han på en bra stund. Mamma svara de ”Mmmm”, ”Jag vet inte” och ”Det blir säkert bra”. Grabben var naturligtvis inte alls nöjd med de svar han fick. Till slut blev han desperat och jag kunde höra att han bytte taktik där mellan hyllorna.
”Jag är ful mamma. Jag är jätte jäääätte ful”
Grabben var äkta desperat stackarn!
”Mmmm”, ”Visst är det så”, Jaså säger du det” svarade mamman.
Jag var nog minsann lite blödig idag för jag tyckte nästan synd om grabben.
I morgon är det jobb igen och jag hoppas på knasiga kunder som förgyller min dag.