Ångrade mig

Igår vid middagstid kom ett motorcyelgäng till jobbet för att shoppa och strax efter dem kom ett gäng med gamla veteranbilar. Vilket ös det blev! Då ångrade jag min önskning om ös som jag skrev här på morgonen. Tack och lov fanns det folk på kontoret så jag fick hjälp med packningen av varor. Kön var lååång kan jag säga. Var t.o.m. kunder som lämnade kön för att de inte orkade vänta, Ullareds varning… När stormen var över blev det coolt och jag kunde i lugn och ro käka middag. På eftermiddagen kom nästa storm, en buss med bara kvinnor! Men det gick bra, de handlade i ett olika tempo så kön blev aldrig sådär extrem.
Men vad är det med kunder egentligen, varför ska de alltid ställa sig i kö samtidigt? Ställer sig en – ställer sig alla! Smittsamt kanske.

Idag ska jag försök övertyga Nicklas att vi ska åka till Hem och trädgårdsmässan på Wapnö.

Jobba jobba jooobbaaaa

Om 30 min bör jag, ska jag, vara på jobbat. Då är det openingtime! Är alltid lika intressant att jobba sådana här klämdagar. Det kan bli en jäkla massa kunder men likagärna dödligt lugnt. Idag chansar jag på 2:an, dödligt lugnt. Tror de flesta åkte dit de nu skulle igår och idag blir det mest sådana kunder som bor i närheten eller sådana som är på shoppingtur. Men jag kan ha fel, hoppas det, jag gillar ös!
”Problemet” med våra produkter är att vi ger 25 års garanti, har man väl köpt så behöver man alltså inte besöka butiken på ett tag. Fast har man köpt en produkt brukar man vara fast och då vill man ha mer och mer. Vilket vi har. Jag älskar när det kommer in sådana där saliga kunder, ofta kockar, som är helt upphetsade över att få handla våra produkter. Det är kul! Nähe nu måste jag fixa det sista innan det är dax att ge sig av.

Otrevlig kund

Åkte in till stan en sväng efter skolan idag, som förövrigt gick good. Läraren verkar precis så bra som alla säger, organiserad, duktig och omtänksam. I like!
I stan blev det lite fönstershopping. Gick in en sväng i bokaffären och där var det fullt ös. Stod några anställda i vild diskussion angående en kund. En av tjejerna verkade ledsen och då jag gick vidare in i butiken fattade jag varför. Vid kassadisken stod en kille i 25 års ålder, typ: anabola. Han var upprörd och skällde på föreståndaren bakom kassan. ”Jag blev fett sne fatta’ru. Jag ba snacka lite med min bror i mobilen och hon ba… Fet sne blev jag! Vad är hennes problem lixom, är hon sån där feminist eller vadå!”
Hmmm…. av deras samtal förstod jag att han måste kläckt ur sig något ganska kränkande till tjejen. Vet dock inte varför bråket startade, men hetsigt var det!
Föreståndaren började tröttna på hans gnäll och då han hotar med att byta bokhandel kunde man se att hennes ögon bara önskade att han skulle göra det. Precis som om de skulle gå under om han gjorde det. Hahaha tönt.
Tillslut frågade hon honom om han haft cancer. Anabola-killen ser ”fett” förvirrad ut då han skakar på huvudet.
”Okej säger hon, då fattar du kanske inte vilket enormt litet problem det här vi diskuterar just nu egentligen är.”
10 points to her!
Jag lämnade butiken innan det hela tog slut så tyvärr missade jag upplösningen. Sådana här dagar behöver man inte se någon tv-såpa, jag har fått min dos av verklighet för dagen.

Jag håller ändå på affären och dess personal. Dels pga, anabola-killens sätt att prata. Man kan INTE räkna med att vinna över folk genom att använda orden fett eller sne. No way!
Dessutom brukar kunden ha fel. Jag vet, jag har stått i butik i över 6 år. Det är inte ofta de sura/otrevliga kunderna har rätt. Har mött den typen och ofta har de föreställningen om att de är ovärderliga för butiken.
Hade ett exempel i somras då en kärring, yes det var hon, ville komma in då jag skulle stänga och låsa. Hon påstod att hon visste vad hon skulle ha så det var bara en sanbbvisit. Okidoki, tänkte jag. Släppte in henne, då ber hon mig hålla dörren så att hennes man kan komma in. Smått irriterad står jag kvar. Ser hennes gubbe på parkeringen men han gör ingen ansats att komma in. Eftersom vi hade kunder i kö släppte jag dörren och hjälpte till i kassan istället. Ser då hur kärringen kommer springade genom butiken och öppnar dörren för att släppa in sin sega gubbe, och tio andra…. Suck.
Min jobbarkompis går då runt och säger till alla i butiken att vi stänger och ber dem gå mot kassan. Kärringen och hennes gubbe är de enda som vägrar lyda. Vi börjar släcka ner i butiken. Då jävlar blev det liv i luckan. Vansinnig blev hon och skällde hela vägen till kassan. Framför henne och hennes gubbe i kön står en dam som vill veta lite om presentkort. Vi svara så gott det går och ber henne ringa kundtjänst om det blir problem. Snabbt som satan lägger sig dum-gubben i och gnäller på oss att vi inte gett henne ett telefonnummer. Ger damen en lapp med vårt nummer och tillägger att om man inte har numret så finns vi i telefonkatalogen, som alla andra. Riktar den kommentaren till dum-gubben som lackar ur totalt och börjar mumla skit. Tillslut säger han till den gulliga damen att hon ska ”ta sitt kort och gå” så han och hans kärring kan betala. Damen håller på att få hjärtinfarkt av det otrevliga bemötandet och jag kokar av ilska. Kärringen och gubben fortsätter skälla och berätta hur okunniga vi är. Inkompetenta var ordet hon använde. När vi säger att vi stängt för 20 min sedan börjar han bjäbba emot om att vi minsann har lön och ska vara tillgängliga även efter stängninstid. Det har vi inte alls, säger jag men hinner inte längre förrän han kallar oss korkade och bröjar dra en lång förklaring om hur de pengar han betalar med förvandlas till vår lön. Min jobbarkompis blir då riktigt arg och förklarar för puckot att vi inte har någon lön efter stängningsdags oavsett hur länge kunderna stannar. Då blir han först tyst, sedan tar han tillbaka de pengar han tänkt betala med och säger att då borde han heller inte behöva betala efter stängningtid utan FÅ grejen! Gå för i helvete, tänkte vi. Efter en stunds gnällande får vi våra pengar. Tilläggas skall att de köpte ett set med sugrör för 16:- och snodde med sig en massa presentpappaer innan de gick…
Sådana kunder är ingen förlust att förlora!
Tack och lov är det flesta kunder på mitt jobb vänliga som kaniner och ofta blir man på superbra humör efter att ha jobbat.

Det blev långt det här, nu är jag dödligt trött och tänker stupa i säng.