En sån där dag.

Den här dagen kommer bli en sådan där dag då allting går fel, jag känner det på mig.
Den började med att Fia satte sig för att kissa i vardagsrummet, bara sådär! Olydiga monster… Jag kastade mig fram och lyckades lyfta henne innan hon var färdigkissad. Rusade ut och lät henne kissa resten där. Tror inte hon fattar poängen men det är tydligen så man ska göra. När vi kom in igen var det dags för henne att käka. Eftersom hon äter varje måltid som om den vore den sista borde man plocka bort vattenskålen som står bredvid när hon sätte igång. Jag tog inte bort den. Gud straffade direkt för naturligtvis välte hon skiten. Det ser inte ut att vara mycket vatten i skålen men när det väl ligger på golvet är det en hel del. Fia blev överlycklig och klafsade runt i vatten och maten. När jag satt där på golvet och suckade och torkar vatten kommer kattkräket och börjar kloa på dörrlisten 😯 Han som brukar vara så snäll och beskedlig!
Vad är det som händer med djuren här på Vikaholm egentligen?
Jag vet någon som kommer vara helt slut i huvudet på SPCS-kursen ikväll… 

fia-och-plutten-sover-i-soffan.jpg  Sabotör 1 och sabotör 2 😉

————————————————————–

15 min senare:
Nu lade den lilla sabotören en stinkande brakare precis när jag satte mig för att äta frukost, och där försvann den aptiten… Jag är inte äckelmagad, men Frallefisar är i en klass för sig ska ni veta!

Söndagmorgon

Det är söndagmorgon, klockan är 07.30 och jag är vaken.
Har lite svårt för det här med att på nätterna behöva gå upp, klä på mig, gå ut i regnet, vänta på den kissande hunden, gå in igen och somna om.
Det är det sistnämnda som inte riktigt fungerar, fast egentligen är det väl kört för min del redan vid nummer ett.
Fia är dock piggare än någonsin nu, hon rusar runt på golvet som en tornado medan jag och husse ligger i varsin soffa och jämför påsar under ögonen.
Det är inte konstigt att hon är pigg som en mört idag. Vi var på middag hos L och M igår och lilla Fia var med. Hon lekte järnet med deras dotter. Fia tycker klart att det är skitkul med en lekkamrat mer i hennes storlek. Men det märks att hon fortfarande är valp för det är inga långa pass hon orkar leka innan hon somnar. Igår körde hon ett hårt lekpass när vi kom dit, sedan slockande hon vid halv åtta och sov i princip hela natten efter det. Inte konstigt att hon är pigg nu! Men det är ju skönt att hon sover när man är borta så man slipper springa runt och passa henne.
Nu ska jag ta mig lite frukost så kanske man vaknar till liv och blir människa igen 😉

fia-sover-pa-rygg.jpg Vadå konstig sovställning?

Jag är kär

Jag är totalt nerkärad i Fia! Åtminstone när hon sover…
Det märks att hon börjar bli lite mer katig nu, första dagarna var hon så försynt och lydig men den tiden är nu förbi.
Eftersom det är jag som går hemma med henne hela dagarna är det också jag som får ta skiten, dvs fostrandet. Igår hade vi en dispyt när jag skulle äta. Det var ett satans gnällande på henne, hon ville naturligtvis äta min mat hon också. Hon for upp i knät och jag puttade undan henne, så där höll vi på en bra stund innan hon kom på att man kan ta sats i soffan och hoppa upp på soffbordet där maten är. Efter många suckar och en hel del ”NEJ” från min sida gav hon upp och somnade.
Idag har vi redan hunnit med ett bråk, hon jagade nämligen Ester. Det är dödsstraff i det här huset på sådana företeelser! Tur för Fia att källardörren var öppen så att Ester kunde smita ut. Fia verkar inte riktigt förstå hur farliga katterna är. Förhoppningsvis får hon sig ett riv av någon av dem så hon fattar och förhoppningsvis tar inte det rivet allt för illa.
Vi har börjat att träna sitt med henne, det verkade hon fatta ganska snabbt. Tränar också henne att sitta ner innan hon får maten och vänta på ett ”varsågod”, det går väl sådär… 😉
Hon vet vad hon ska göra för att få sin mat men hon glömmer sig mitt i all iver och då blir det bara fel.
Det är en mycket envis liten dam som går sin egen väg. Det här med inkallning måste vi därför träna stenhårt. Hon skiter nämligen fullständigt i oss när vi är ute. Jag har lockat med leksaker och flygit runt på trädgården likt en apa och gullat med bebisröst. Det hjälper inte hur mycket jag än skämmer ut mig inför grannarna, hon skiter i mig! En kaxig lite typ…
Jag förväntar mig igen superlydig hund, det kan man inte göra med den här rasen. Men eftersom jag är ännu envisaren än Fia så ska vi åtminstone komma bra nära en mycket lydig hund!
Tyvärr kan jag också meddela att det är Nicklas som är Fias favorit. Det tar emot att erkänna men det är nog ändå så. Den där lilla stumpen till svans som hon har viftar frenetiskt (upp och ner!) när Nicklas kommer hem från jobbet och sedan är hon honom en trogen följeslagare resten av kvällen. Som kompensation kan jag ju avslöja att katterna har vänt Nicklas ryggen, de ser honom som den stora förrädaren i familjen, och det är ju alltid en tröst :mrgreen:
Nähe, nu var det roliga slut. Det lilla rynkiga monstret börjar röra på sig där i soffan, det betyder kissedags!

Valpen Fia

Jag förstår nu varför småbarnsföräldrar gnäller om bristen av en redig nattsömn. Jag känner mig tröttare nu än vad jag gjorde igår kväll när jag lade mig! Det föll på min lott att vara hundvakt under natten. Vi har lilla Fia (nu är det bestämt) i en biabed på golvet nedanför sängen. Varje gång hon börjar gnälla slänger jag ner min hand och om hon då somnar om (gärna på handen…) kan jag försiktigt dra upp den igen. Om hon fortsätter gnälla är det kiss- eller bajsdags. Då är det bara till att pallra sig upp, kränga på sig ett par byxor och gå ut. I början av natten trodde jag att varje gnäll var ett kissgnäll så för att vara på den säkra sidan tog jag ut henne, hon kissade definitivt inte varje gång. Eftersom detta gnäll kom ca 1 gång i halvtimmen var jag vid klockan 1 förbannat trött på att släpa ut henne så jag började testa om det gick att få henne somna om istället vilket fungerade fint. Hon är dock en fisförnäm liten valp, tycker inte om att bli blöt om fötterna när det är dagg i gräset ute. Flera gånger när vi var ute för att kissa hoppade hon upp på mina skor för att slippa bli våt om tassarna. Tack och lov har det bara hänt två kissolyckor inomhus, båda dagtid. Hon brukar gnälla när hon vill ut men under de där båda olyckorna sa hon ingenting, bara satte sig plötsligt och kissade. Lite svårt att hinna plocka henne innan hon gör något sådant, men vi måste ha stenkoll på henne så att hon inte får chansen!
Resan hem igår gick i alla fall superbra! Fia somnade i mitt knä och sov sedan nästan hela vägen hem. När vi kom till Hyltebruk började hon resa sig och verkade aningen orolig. Kissepaus! Lyckades hålla henne sysselsatt med annat tills vi kom till mormor och väl där var det bara ut ur bilen i 110 och ner på gräsmattan. Fia sprang runt lite och tuggade på löv innan hon satte sig och kissade en jättekiss, den hade hon hållt inne lääänge 😉
När vi kom hem var det dags för mat. Åhh herrejävlar vad hon äter! Maten förvinner i ett naffs och hela hunden är geggig av matrester när hon är färdig. Hon har nog inte riktigt förstått än att det inte är någon konkurrens om maten här. Vattenskålen lyfte vi bort efter ett tag för hon drack upp alltsammans så fort vi fyllde på, precis som om hon var rädd för att någon annan skulle ta hennes vatten.

fia-4.jpg  fia-3.jpg  fia-1.jpg
På väg hem i bilen           MAT!                   Trött Fia.

Nu sover den lilla så jag får väl passa på att sova nu jag också. Det gäller att ta chansen när man får den 😉

Godmorgon!

Nu ska vi snart ge oss av mot Skåne för att hämta hem den här söta valpen.

 valpen-16.jpg    valpen-15.jpg 

Spännande! Jag har inte sovit många timmar i natt och de få jag sov spenderade jag med att drömma otäckt.
Nu kan man lätt tro att sovbristen och drömmarna berodde på / handlade om valpen men icke. Det är tydligen Photoshop som påverkar mitt liv mest just nu. Drömmer om de olika verktygen, mardrömmar om hur jag inte hittar rätt verktyg eller att ajg inte lyckas förklara hur ajg har redigerat en bild. Hua, vad otäckt 😉
Satt uppe till 12 igår kväll för jag kunde inte slita mig från Photoshop. Förökte fixa en bild från Thailand. Ville testa att ta bort människor och hus. Resultatet är sådär. Är nöjd med att ha lyckats få bort ”civilisationen” men inte nöjd med ljus, färg och skärpa på bilden. Stranden känns för vit och havet för blått. Men den ska vara som en resetidningbild så det är ett paradisutseende jag söker. Det var svårare än jag trodde att få ett snyggt men ändå verklighetstroget resultat. Slänger ut bilderna här så kanske någon av er har förslag på vad jag bör ändra och det vore super om ni också kunde berätta hur jag ändrar det 😉

strand-orginal.jpg Orginalet

strand-omgjord.jpg Min omgjorda bild.

Nähe, nu är det dags att hämta valpsingen. Snuffelfnuttesötis! :mrgreen:

Höjden av att vara äckelmagad

Idag när jag och Nicklas var på väg till S-hult började vi prata om morgondagens hämtning av valpen. Valpen kommer troligtvis bli åksjuk. Vi har prata om det flera gånger. Nicklas kör – Josse håller valpen, Nicklas kör – Josse håller valpen osv. Det är en bra fördelning, den mest trafiksäkra. Men under dagens diskussion gick något fel, plötsligt nämndes ”Nicklas håller valpen – Josse kör”. För att förbereda Nicklas på vad som kan hända i hans knä började jag noggrant beskriva en hundspya. Nicklas ville ju inte vara sämre så han drog till med lite kräkljud och då mitt bland spysnack och kräkljud börjar han klökas. Äkta klök! Det skulle liksom inte vara med där i hundkräkljuden. Vi fnittrar lite åt det och Nicklas gör ytterligare ett tappert försök till att härma hundkräkljud. Samma resultat igen! Äkta klök!!! Då lade vi ner, Nicklas kör – Josse håller valpen, that’s it. 

I morgon gäller det…

… som Linda S sa!

I morgon är det alltså dags för oss att hämta hem den lilla valpen, som fortfarande inte har något bestämt namn… Jag vägrar välja namn innan jag fått ”umgås” lite med henne för att känna av vad hon är för något. Hon har hetat Caisa fram till nu men det går ju inte eftersom Nickos föräldrars hund heter det.

Har varit lite nervig idag eftersom vet.besiktningen skedde nu i eftermiddags. Uppfödare hade lovat att ringa och berätta hur den gått. Min mobil började vibrera när vi väntade på pizza efter att ha besökt mamma (som för övrigt har haft inbrott, igen!). Uppfödaren började med att säga: Okej, nu är det så här… Och strax därefter började min ben att darra. Jag hann tänka en miljon olika tankar. Hon vill behålla valpen, valpen är sjuk, herregud valpen är död! Men det var inte så farligt. Valparna har fått en allergisk reaktion på något så de har utslag, men de är påväg bort.
En lättnadens suck.
Antingen beror det på fodret eller på att de blivit utsatta för något annat de inte tål, uppfödaren nämnde något om att en besökare hon haft varit starkt parfymerad och att valparna kan ha slickat på besökaren och därav reaktionen. Men det är ju en pissgrej i jämförelse med vad jag trodde att hon skulle säga!
Lite motstånd borde vi ju få möta i det här valpköpet som i övrigt har flytit på bra. I vanliga fall är det år av väntetid i kö på en sådan här hund och vi har haft turen att hitta en uppfödare som känns super och vars hundar är rediga myspottor!
Det ska bli förbannat kul att få hem den lilla sorken i morgon. Jag ska njuta som bara den av den här nattens sömn för jag ränkar med många kisserundor i trädgården kommande nätter 😉

Angående inbrottet hos mamma vet jag inte om det värsta är själva inbrottet eller om det kanske till och med är mer skamligt att polisen inte anlänt eller ens ringt upp den drabbade familjen 4 timmar efter första anmälan! Kanske farbror polisen skulle sluta ägna sig åt att haffa 5-km-över-hastigheten-fart”syndare” och istället snabbt kunna hjälpa folk som har blivit utsatta för brott.
Ja, jag vet att polisen är underbemannad men då får de la jobba hårdare för fan. Sånt är livet och kjolen är randig. Jag betalar skattepengar, förtkörningsböter (om de skulle komma) och anmäler upphittade saker till polisen och anser mig då kunna kräva vissa saker tillbaka. T.ex. ett snabbt agerande om mitt hem har haft inbrott. Det är väl ändå inte så mycket begärt?

Lilla snuttan

Öppnade mailen i eftermiddags och vad fanns där om inte nya bilder på lilla valpen! Det var Anne på Typhoon’s som varit så snäll och fotat den lilla. Fick även ett litet bildkollage på valparnas första besök ute i naturen. Tänk vad spännande de måste tycka att det är!

caisa-65v-2.jpg   caisa-65-v.jpg
Lilla Snuffelbonkelfnuttesnuttebaffelmiff!

Vi är hundvakt nu också. Pappas hund Tessie ska bo hos oss fram till tisdag. Jag och hon myste av det härliga vädret i eftermiddags. Jag satt i solen och lapade värme medan Tessie låg i skuggan och njöt. Sedan åkte vi till grannbyn, Tessies hemort, för att gå en runda. Det gick väl sådär. Först blev Tessie mycket upprörd på en man vi mötte, sedan sket hon nästan på sig när det prasslade i en buske och som grädde på moset lyckades hon skrämma upp en tjur i en hage till vansinne. Tjuren hoppade och stångade mot oss, Tessie morrade och skällde och jag började nästan lipa. Hallooo, tjuren var svart och skitstor och väldigt mycket förbannad! Tack och lov att det var stängsel emellan oss och honom.
Vi var ganska skärrade båda två efter den rundan så vi hade ett snack i bilen på vägen hem och kom fram till att vi nog inte ska gå den rundan fler gånger.  
Nu har vi dock lugnat ner oss och slåss för tillfället om platsen i soffan. Det är egentligen inga problem att få plats båda två, men det blir problem om den ena luktar lite illa ur munnen och dessutom fiser… 😉

Valpbesök

Igår gick vi upp i ottan för att åka till Helsingborg på hundutställning. Uppfödaren, Anne, som har vår valp skulle ställa ut sin boxer så vi tog tillfälle i akt att följa med och checka in ring 25 där den Franska bulldoggen huserade. Det var härligt att se vilken skillnad det var på de olika ringarna. Hos Frallorna var det kolugnt. Ingen hund skällde, de lunkade lugnt med sin ägare. I grannringen, hos Papillionerna, var det annat ljud i skällan… Då kändes vårt val av ras ännu mer rätt. Det gick bra för Annes boxer så vi blev kvar på utställningen i tre timmar. Efter det var det dags för dagens höjdpunkt, besök hos Annes valpar, och därmed vår lilla valp.
När vi kom dit hade de precis fått mat och det var inte svårt att se vilken av de åtta valparna som var vår… Hon ålade runt i maten och vräkte i sig minsta lilla smula som kom i hennes väg. När hon var klar var hon helt geggig av mat och det såg ut som hon svalt två tennisbollar! En redig liten tjockis! Lik husse och matte… 😉
Men hon var så mysig, den lilla! Spenderade besöket mellan att rulta runt på golvet, sova och vila i min famn.
Om 12 dagar åker vi ner och hämtar henne. Det känns som en evighet till dess!
Har fortfarande inte kunnat bestämma oss för vad hon ska heta. Väljer mellan Fia, Doris, Svea och Alice…. tror jag, det där ändras ju för varje dag! Vi måste nog få hem henne innan vi kan bestämma oss för vad hon är för något namn.

valpen-3.jpg    valpen-4.jpg  
Vill ut!                      Måste tugga på allt!

valpen-2.jpg      valpen-1.jpg      valpen-5.jpg
Sötis!                        Pussar matte      Hos husse