Månad: januari 2009

Jag vill fråga Nicklas en sak med det går inte! Så fort jag öppnar munnen och tar sats skriker han TYST! I en timme har det varit så nu!
Förklaringen är att det är Antikrundan på tv. Då måste det nämligen vara knäpptyst här hemma.
Gissa om detta är irriterande!?

Min mobil ringer. På displayen står det ”Nicklas mobil”. Jag suckar lite då det är 5 minuter sedan vi pratade sist och jag då förklarade att jag måste plugga idag.

Josse: Mmmm, vad vill du nu då?
Nicklas: Hihihi, nu stör jag dig igen.
Josse: Jo, jag vet.
Nicklas: Men jag ville bara höra din röst.
Josse: *suck* men Nicklas, så säger du alltid när du vet att jag inte hinner prata i telefon och du ändå ringer för att du, till 99% , vill diskutera om någon av dina hemsidor.
Nicklas: Hihihi, jaaa. Okej då. Vi lägger på.
Josse: Neeeej! Säg vad du ville nu för annars ringer du om 2 minuter igen.
Nicklas: Hihi okej. Jag funderar på hur jag ska göra med några av mina större sajter, du vet att…
Josse: Aha! Jag visste det, jag visste det hela tiden! Du gör alltid så!
Nicklas: Hihihi, okej, jag ville bara höra din röst då, hihihi.
Josse: Hej då Nicklas.
*klick*

Jag känner min sambo för väl vid det här laget. Jag vet redan innan han öppnar munnen vad han tänker prata om bara genom att titta på honom. Jag känner igen tonfallen i hans röst och kan på så sätt avgöra om hur jag ska för stunden bemöta honom. Jag vet precis hur jag ska lägga fram idéer, gällande exempelvis renoveringen, för att han ska gå med på mina förslag, det handlar om att få honom att tro att det delvis, eller helt och hållet är hans idé, det är hemligheten ;-). Jag vet hans svaga sidor och hans starka. Framförallt så vet jag att han vet precis allt ovanstående om mig också. Han vet, att även om jag låter arg när han ringer och säger att han bara vill höra min röst, med baktanken om snack om hans hemsidor, så blir jag egentligen mest bara kär. Dagen går lite lättare och jag får ett fånigt leende på läpparna.
Man skulle kanske kunna kalla mig lättlurad 😉

Jag har precis gömt mig själv och hunden i köket för Jehovas var nämligen på intåg. Satt i soffan och läste men hann se i ögonvrån vilken bil det var som svängde in på vägen utanför huset. Aha! Kastade mig ner på golvet och krälade in i köket med en mycket misstänksam hund bakom mig. Tack och lov är hon en ganska kass vakthund så hon reagerade inte på dörrknackningarna utan valde att hellre i tystnad studera sin matte som låg tryckt mot köksgolvet med högrött ansikte och flämtande andning efter den ansträgning vilken det faktiskt är att kräla på golv.
Sist Jehovadamen var här fick jag erfara att hon inte är rädd för hundar så att släppa ut en lycklig Fia hade inte funkat alls.
Jag är ganska inne på att sätta upp en skylt med texten ”Jehovas förbjudna på tomten” för jag tycker att damen kommer hit lite väl ofta. Hon har svårt att förstå också, jag har ju sagt att jag inte är intresserad!
I alla fall, så har kan vi inte ha det, jag och Fia. Behöva sitta och vara beredd på att kasta sig ner på golvet dagarna i ända, det går ju bara inte för sig. Vi måste finna en lösning. Jag får klura lite på det där.

Nu tror jag minsann att han börjar bli lite förvirrad min sambo.
Han skulle säga något till mig och börjar då meningen med ”Du Fia…” Men han kommer på sig själv, det blev ju lite fel det där, Fia är liksom hunden, så han börjar om ”Jo, Lotta..” Men nädå, det blev visst fel där också. Efter en stunds fnittrande tillsammans kommer vi oundvikligen in på ämnet av hans val av namn. Fia var ju inte så konstigt, hon bor ju trots allt här. Men Lotta, hmmm.. Jag chansade på att det var någon dammig, gammal nervcell i hjärnan som kopplade ihop mig med Nicklas syster, Lotta. Att han av någon anledning kände att han var tillbaka där på pojkrummet och syrran satt på sängen bredvid honom och tittade igenom LP-samlingen, eller vad man nu gjorde på den tiden. Men nä, tydligen var jag helt fel ute för Nicklas påstår att han förväxlade mig med min mamma, han drar det så långt som att påstå att detta beror på att vi är så lika, min mamma Lotta och jag.
Om Nicklas hade varit lite mer rädd om livhanken hade han nöjt sig med min förklaring om syster-koppligen.
Men inte.
Han må vara lite förvirrad min sambo men rädd det är han då inte 😉

Vi kom iväg senare än vi tänkt i morse, som vanligt… 😉
Sitter i bilen nu och surfar på Nicklas lilla dator. Den är verkligen jätteliten och jag har svårt att lära mig tycka om den. Smidig med ack så puttig. Mobilt bredband dessutom, blä! Men visst, att kunna surfa runt för att ta dö på lite biltid är ju inte fel.
Vi är snart i Södertälje så det är en bit kvar. Jag blir jäkligt rastlös på sådana här resor. Slösa en massa tid i bilen!

Nicklas pratade med Mariana igår, de ville in på det hotellet vi har bokat, vilket de sedan även lyckades med. Bra val! Supersmidigt att bara stappla ut från rummet och ta hissen ner direkt till mässan. Slippa gå ut eller krångla med pendeltåg eller buss. Bra frukost har de också. Det är ju det bästa med alltihopa!

Nu ska jag roa Nicklas lite, kör la ”en gul bil” eller nåt ;-) 

Det är något visst med fredagar. Även om man är ledig en hel vecka så är det just på fredagen som man verkligen kan njuta. Underbara fredagar. Hela helgen framför sig och alla är glada på jobbet/i skolan.

Symötet igår gick bra ur två aspekter. Dels tjatternivån. Mycket hög och mycket god. Bla bla bla… gick vi på alla fyra och det är ju alltid trevligt. Skvaller var det visserligen sådär med, men det gick att babbla på fint ändå. Men vi saknade dig Tina! Det var väldigt längesen vi träffades nu fröken Gunnarsson. Jag vill se din nya frilla och höra en uppdatering om allt. Nästa symöte slipper du inte undan 😉 Sen har vi arbetsnivån vilken för mig var hög. Jäklareme va jag stickade på! Och jag kunde prata samtidigt nu också. Framsteg. Har använt två garnnystan till den här halsduken hittills och nu har jag bara ett kvar. Kanske blir det en aningen kort halsduk men det är inget att göra åt för det garnet har utgått. Jag är ändå ganska trött på den där röda färgen nu så jag vill gärna hitta på något nytt. En sjal vore nåt! Fick en stickad av svärmor som jag använder flitigt, det känns lite mer hot med sjal än halsduk liksom. Men jag vet inte riktigt hur detta ska gå till, jag vill ju helst bara sticka räta maskor

I kväll ska vi fira Nicklas pappa som fyller år. Fia ska få följa med. Sist hade hon visst utövat dominansbeteende mot deras hund Kajsa, men den här gången är matte med och styr upp det lilla livet, hon kommer inte ha en chans till något sådant! Mohahaha 😉
Efter kalaset ska Fia till mormor för att spendera helgen där. Vi ska nämligen upp till Stockholm jag och Nicklas, besöka formexmässan och bara ta det lugnt. Hotellfrukost! Omg, I love! Ser dock inte fram emot resan dit och hem. Vi ska bila upp. Blä! Tar en evighets evighet. Jag är alldeles för rastlös för sånt. Har laddat med tidningar och ska bränna lite att lyssna på så att jag har något att roa mig med. 

Nu är det dags för käk!

Förresten, fiskarna lever än! Wohooo! ;-) 

I kväll är det dags för symöte igen. Hos Linda denna gången. Var ett tag sen sist vi hade riktigt symöte där vi faktiskt har med grejer och gör något. Brukar mest bli pladder och så glömmer man bort grejerna 😉
Mitt projekt halsduk ska med ikväll. Den är så nära färdig man kan komma, bara lite lite till. Tror jag i alla fall om jag inte minns helt fel. var ju ett tag sen man hade uppe det där projektet….

Fiskarna mår bra med sin nya sand. De simmar runt mer nu, eller så kanske de gjorde det innan också fast man inte kunde se det då ;-) 
Dehar börjat få mat, och det var inte bra! Nu skiter dem hela tiden och det syns väääldigt väl på den vita sanden. Jag fattar inte hur den lilla matplutten de äter kan bli till så mycket skit!
Jag är inte riktigt nöjd med inredningen i skålen. Kanske skulle man ta bort en växt och istället lägga dit en sten eller nåt sånt? Det hade nog varit snyggt. Fia upptäckte fiskarna för första gången i morse. Hon satt alldeles stel nedanför skålen och vrålstirrade på fiskarna. Helt spänd var hon, så när jag klappade händerna (ville se hennes reaktion) hoppade hon högt. Hahaha, det såg skitkul ut! Usch vilken elak matte jag är! Nu ska jag kompensera den elakheten med att ta med henne ut på en promenad så att hon får lukta lite och kissa in sitt revir. Det gillar hon min Fisråtta.