Månad: augusti 2007

Idag var näst sista jobbdagen på ett tag. På söndag är det den sista. Har kört ihop sig på jobbet i höst och som det ser ut nu är vi för mycket personal. Trist, men sånt är livet. Kommer i alla fall inte bli lika mycket jobb denna hösten som det brukar för mig. Till Nicklas glädje… Perfekt tycker han, ”då kan du ju skriva texter åt mig!” 
Tjoho, jippie, halleluja

😉

Hade en rolig kund idag. En morsa med hennes två barn. Den ena ungen var runt 6 år och den andra näst intill nyfödd. När morsan ska slå sin kod till kontokortet kastar sig sexåringen fram för att kunna se koden.
Nähe, skriker morsan till. Du får inte se min kod för då ränner du direkt iväg till BR med kortet och sedan är det kört vettu.
Sexåringen tittade väldigt imponerat på sin morsan. Vilken idé liksom. Men sedan ser han ut som om han ska kläcka koden högt vilken sekund som helst. Då kommer farsan snabbt och lätt och hämtar honom. Den mycket lättade morsan suckar och tittar på sin nyfödde ”Det är ju tur att du inte kan prata än döh”.

Idag hade jag en liten kund på ca 4-5 år som var riktigt förbannad. Han var förbannad för att hans pappa tvingade honom att gå på toaletten, han var förbannad för att hans mamma inte lyssnade på honom, han var förbannad för att pappan inte ville gå in i ett visst rum, han var förbannad för att de gick in i just det rummet och han räckte ut tungan åt, en vid det laget jävligt förbannad kassörska, nämligen mig.
Uppenbarligen körde föräldrarna med fri uppfostran. Fri uppfostran är inte smart. Åtminstone inte på platser där jag vistas. I don’t like kids, okej!? Jag gillar definitivt inte barn som låter illa. Ångrar att inte jag räckte ut tungan åt grabben utan nöjde mig med att lite diskret hånflina åt hans löjliga beteende.

Hade också ”turen” att få en prutkund idag. Om det är något som är ännu mindre okej än fri uppfostran på offentliga platser så är det prutning. Detta är Sweden! Inte Turkiet, inte Thailand, inte Blocket, det är Sverige och där prutar man inte i butiker. Missuppfatta mig inte nu, det är alltid svenskar som föröker pruta, inte nödvändigtvis smålänningar, men alltid svenskar. Svenskar som inte fattar de sociala reglerna vi har i det här landet, uppenbarligen… Prut-kunden ville veta min chefs namn då jag nekade henne rabatt på ett köp av två stekpannor (varav den ena redan var på nedsatt pris). Jag sa chefernas namn varpå hon svarar att hon ska ringa dem och klaga. Jag tror hon sade det med en glimt i ögat men kände mig osäker så jag tillade att den ena chefen befann sig i rummet bredvid och att jag utan större krångel kunde hämta honom åt henne, så slapp hon betala samtalstaxan vid ett eventuellt telefonsamtal dem emellan. Då började hon skratta nervöst och försökte övertyga mig om att allt var ett skämt, från början till slut. Men mig lurar man inte så lätt, jag känner igen de där skämt-prutarna lika väl som ett barn som fått fri uppfostran. Det lyser lång väg vilken kategori de tillhör och jag står där beredd bakom kassa att tackla dem alla! Superkassörskan Josse you know 😉