Varje gång jag kommer hem från Ge-Kås svär jag långa ramsor över stället och bedyrar att jag aldrig mer ska åka dit. Men varje gång hårspreyet, rengöringsdukarna och wc-rengöringen tar slut styr jag golfen mot Ullared. Människan är bra glömsk, eller en jäkel på att förtränga.
I eftermiddags/kväll var det dock ett jäkla kaos inne på Ge-Kås. Jag kom dit vid 3 och då var köerna ut äckligt långa, när jag ställde mig i kö vid 7 var köerna fortfarande lika långa! Det tog liksom aldrig slut på folk som ville ut. Jag klarade mig ändå ganska bra, stod bara 50 min i kö ut. Men jag såg andra, sådana där ”nyingar” som lyckligt ställde sig i de kassorna som är längre ner, vilket man inte ser då man ställer sig i kö. De stackarna insåg inte förrän det var försent att deras kö faktiskt var dubbelt så lång som min. Hahaha, så går det när man är nybörjare. Just då kändes det bra att vara veteran i sammahanget.
Trots en jobbig vistelse fick jag tag i en hel del nyttigheter, bla. julklappar. Slängde också ner en och annan onyttighet, som ett rosa fleecetäcke till Fia. Ja, ja jaaaa jag veeeet! Jag är motståndare till hundkläder. Djur är djur liksom. Men det här täcket bara skrek ”ta med mig, ta med mig” när jag gick förbi. Fia kan ju få ha det på sig när hon ska på finkalas, som en finkappa liksom, som hon tar av sig i farstun, lite elegant sådär. Eller? Ehhh…Â
Provade ”finkappan” på det lilla djuret nyss och hon verkade väl inte jätteimpad precis. Inte sådär, ”tjohoo vad jag är snygg”, som jag hade förväntat mig. Det var kanske första och sista gången hon hade finkappan på sig…
 
  
   
