Var på vanlig yoga nu ikväll. Tänkte att jag skulle jämföra det med poweryogan som jag testade i förra veckan. ”Vanlig” yoga var betydligt mer lugn och mild än poweryogan. Men jag har lite svårt för det där med att ligga still och slappna av. Det kryper i hela kroppen och kan inte sluta fundera på allt viktigt jag kunde ha gjort istället för att ligga där och glo i taket. Vilket man förresten inte skulle göra, man skulle blunda. Men min kropp gillade yogan idag, är inte alls så stel eller har sån träningsvärk som jag hade på kvällen efter poweryogan. Mamma gillade yogan ikväll så hon kanske fortsätter med det. Jag får se hur jag gör. Känner jag mig själv rätt så rinner allt la ut i sanden 😉
Just det. Måste ju berätta.
Ni minns Jehovas vittne tanten som jag har berättat om tidigare. Jag och Fia skulle ut på promenad idag och just då, precis när jag lägger handen på handtaget till ytterdörren ser jag en figur dyka upp utanför dörrfönstret. Aj aj aj! Försent… ”Hej, minns du mig?” Fan, fan, fan! Min räddning kunde ha blivit Fia-fis. Den enorma vakthunden med den platta nosen och skrämmande utseendet. Men det blev ingen vidare räddning. ”Vilken söt liten hund!” sa Jehovas tanten. Fan igen. Fia var lycklig. Jag fick ett blad med vackra ord om Gud och co men sen verkade tanten inse att hon kom lite olägligt. Vi stod trots allt påklädda redo att gå promenad. Men hon lovade att hon skulle komma tillbaka. Skönt, verkligen, trevligt med återkommande besökare, mycket, jaaa. Suck.
