Berg- och Dalbana

Fy tusan vilken månad jag har haft! Den har varit allt annat än rolig och det är också därför som bloggen inte har blivit uppdaterad. Det är arbetet med examensuppsatsen som har tagit all min tid och ork. Sista handledarträffen för två veckor sedan gick inte alls bra. Det var MYCKET som behövde ändras i min uppsats och jag hade en förbannad tidspress hängade över mig. Det var tungt att få höra på sista handledarträffen att mitt arbetet inte dög. Det kändes tungt att få reda på det då, det känns som om det informationen borde kommit tidigare. Men jag gav mig fan på att fixa det! Mitt mål var att åtminstone komma upp till första opponeringsseminariet. Det kändes så oerhört viktigt för där får man sitt arbete bedömt av en medexaminator som då ser med andra ögon på uppsatsen än vad handledare eller gruppdeltagare gör. Jag skrev som en dåre, fick läshjälp av Linda som hjälpte mig att rätta stavfel. Supertack Linda! Du är en ängel! Jag skickade in mitt arbete i tid och fick ok på att vara med på opponeringsseminariet! Vilken lättnad! Men oj så nervöst det blev sen. Jag hade nått mitt mål men nu gällde det även att kunna försvara min produkt.

Opponeringsseminariet var igår och jag var så nervös att jag fick slänga frukosten på morgonen. Kunde inte äta, helst inte prata och var konstant kissnödig (mer än vanligt då alltså ;-)) Det var jävligt jobbigt om jag ska vara ärlig! Det var vetskapen om att mitt arbete nu ska bli bedömt som användbart eller inte som var tufft. Jag är ju en kontrollmänniska ut i fingerspetsarna och att då inte ha någon kontroll över hur utgången av gårdagen skulle bli var jättejobbigt! Men det hela gick bra. Först opponerade jag på en annans uppsats och det var nog det jag hade varit mest nervös inför eftersom jag efter den ”ronden” kände mig betydligt lugnare. När jag sedan skulle försvara min uppsats var jag nervös men kände mig smatidigt väldigt trygg, jag gillar min uppsats. Jag är medveten om vissa ändringar som jag borde och skulle önska att jag får göra men på det stora hela gillar jag den. Tjejen som opponerade på mig var jätteduktig. Hon kom med mycket bra kritik och tips. Jag är så tacksam att det var hon som opponerade, underbara människa! Hon har även lovat att maila en lista på småfel och sådant vilket är alldeles perfekt. Medexaminatorn hade önskat ett tydligare resonemang kring min uppsats koppling till den tidigare gjorda C-uppsatsen på området. Jag tror att han menade att jag bör föra ett resonemang om på vilket sätt min undersökning och mitt resultat skiljer sig från C-uppsatsen. Jag kände att jag inte hade några problem att presentera den skillnaden muntligt så det borde heller inte vara några problem att pränta ner på papper. Medexaminatorn talade också om yrkesrelevans och där har jag själv lite problem 😉 Jag var ärlig och sa det, mitt stora dilemma är yrkesrelevansen. Men jag tycker att jag lyckades presentera min tanke kring detta på ett bra sätt och medexaminatorn verkade ganska nöjd med mitt svar.

Det var så så skönt att få dett avklarat. Vi fick inte reda på några ändringar som ska göras eller om vi är G eller IG. Medexamintorn tyckte inte att vi skulle ändra mer än smågrejer i uppsatserna innan vi får deras utlåtande (om ca 2 veckor) eftersom vi kanske blir G och har vi då ändrat och lagt tid på det är detta gjort helt i onödan. Det är exakt det utkast de läser som gäller.
Jag kan inte säga om jag blir G eller IG men jag har mycket bra koll på vad det är som ska ändras i min uppsats oavsett och jag vet hur jag ska ändra det.
Läget är under kontroll igen och det känns niiiiiiice!

På lördag ska jag därför vara med på cermonin i H-stad. Sedan ska jag och Nicklas gå och käka gott någonstans och gå på bio. Fan va härligt! Jag känner mig lugn för första gången på väldigt länge! Nu ska jag verkligen njuta av den här dagen.

Publicerat av

josse

Är en helt vanlig student som lever ett helt vanligt liv men har behov av att blogga av mig då nära och kära inte längre orkar lyssna på mitt tjat.