Hon hade ett sätt

Idag var jag med om något jobbigt på jobbet. Kanske mest konstigt egentligen. Kom in en kvinna med sin dotter och dotterson, tror jag det var i alla fall. De kikade runt en stund, sen stoppade kvinnan mig och berättade att hon länge velat ha ett plättlagg, men undrade om vi inte hade något som var lite billigare. Jag blev ställd. Hon frågade så ärligt, det var absolut inte ett försök att pruta! Jag svarade att vi inte hade det. Hon såg på mig att jag blev förvånad över hennes fråga. Hon såg besviken ut men försökte samtidigt le.  Jag skämdes något fruktansvärt över min reaktion. Hon sa att hon kan se att priset inte är så högt men att det var tufft nu, att plånboken var smal. Kvinnan sa det med ett leende men det var inte svårt att se att hon menade det. Det är tufft nu. Hon undrade om vi kanske har julrea. Jag svarade att vi inte brukar ha någon speciell julrea på gjutjärnsprodukterna. ”Kanske om jag kommer in efter jul, då kanske ni har en billigare” sa hon ändå trots mitt svar. Jag log mot henne. Visste inte vad jag skulle säga. Jag var så tagen av henne. Vet inte varför men det var nåt. Hon köpte en liten grej för 8 kr. ”Jag kan inte låta bli, den var så fin” sa hon. Jag log men kände samtidigt hur det började knyta sig i magen. Hon var så fin, den här kvinnan, önskade mig god jul innan hon gick mot utgången. Jag vet inte varför det hela påverkade mig så fruktansvärt, varför det knöt sig i magen och tårarna fyllde mina ögon. Hon hade ett sätt. Jag hann tänka en miljon tankar under tiden hon gick mot utgången. Varför i helvete ska en förbannad plättlagg vara för dyr! Vad är det för jävla snobbfasoner att ha så dyra grejer. Jag borde säga något! Vad ska jag säga!? Kan jag hjälpa henne på något sätt, vad ska jag göra, hur ska jag göra?
När dörren hade stängts bakom henne gick jag ut i köket, tog ett djupt andetag och försökte mota tårarna. Hur kan en människa påverka en på det sättet? Herregud, hon ville ha en plättlagg, världen går inte under om hon inte får en plättlagg! Det finns folk som svälter, nog klarar man sig utan ett plättlagg…
Nu när jag skriver det här kommer klumpen i magen tillbaka, när jag skulle berätta historien för Nicklas fylldes ögonen av tårar. Jag förstår inte själv.
Nicklas säger att jag är för naiv. Att kunderna lurar mig för att jag ska ge dem bättre priser. Det stämmer inte. Jag märker direkt om det är en prutare på ingång. De flesta som prutar har dessutom råd att köpa det de har tagit åt sig utan någon rabatt. Jag viker mig inte för sånt. Men den här kvinnan, nej nej nej, det var ingen prutare. Jag har jobbat i den där butiken i snart 10 år, inte en kund har påverkat mig på det sättet som hon gjorde idag. Det handlade inte bara om att hon ville ha ett plättlagg, det var mer än så. Det var nåt. Hon hade ett sätt.

Comments are closed.