Min far är rar

Pappa ringde nyss.
”Vad vill du ha i födesledagspresent?” undrade han.
En blomma till köksbordet vore ju inte fel, då delar av den jag har är väldigt mycket död. Omplantering låter jobbigt, släng, köp ny är min melodi.
På min lista stod även stora färgglada halsband. Halsband är bra. Jag har alltid halsband på mig. Gärna långa och stora. Rejäla grejer som syns. Jag gillar också att ha på Fia-fis fina halsband. Gärna med bling bling eller tjejigt rosa. Sådan matte sådan hund.
Sen var det presentkort på ditten och datten, bra att få, trist att ge bort.
”Jaha”, sa pappa, ”då ska jag åka iväg i morgon och se om jag kan hitta en blomma och ett halsband till dig”.
Bara sådär sa han det. Vad hände med hålla-hemligt, överraskning, surprise? :mrgreen:

4 Responses to “Min far är rar”

  1. Lisa skriver:

    haha fan vilken rolig pappa du har =)

  2. helena skriver:

    Haha va dålig han e och ni säger att jag skvallrar 😛 hahaha!

  3. helena skriver:

    det var jag annie:D

  4. josse skriver:

    Ja, han har sina stunder vår far 😉
    Annie, när du var liten skvallrade du om allt! Du kunde liksom inte hålla det inom dig, allt bara bubblade ut. Men jag vet ju vem du har ärvt det utav… Du var lik storasyster minsann :mrgreen: