Kräkus

Nu har vi lämnat hem lilla Tessie, eller Kräkus som Nicklas så vackert har kallat henne. Det med tanke på den aktivitet, att kräkas, hon ägnat sig åt under den här passningen. En relativt renlig hobby dock, utfördes nämligen endast 1 gång av 6 möjliga inomhus och då var det av lindrig sort.
Känns ganska tomt här hemma just nu. Lite deppigt att ingen kommer och viftar på svansen åt en då man stiger innanför ytterdörren, eller utanför toalettdörren, eller byter rum.. 😉
Ser nu fram emot morgondagen då jag äntligen ska få städa. Nu menar jag inte lite enkelt dra dammsugarn fram och tillbaka utan verkligen städa. Under soffor och säng, damma, gnugga och torka golv. Vartenda litet gruskorn ska bort! Gruskornen har nämligen varit min värsta fiende under den här hundvaktsveckan. Hårtussar klarar jag fint, de stör mig inte så mycket, men gruset, det satans gruset är värre. Det har varit så illa att min, annars så väl fungerande taktik, att kränga på sig ett par tjocka sockar (kan även kallas för någon form av förnekelse) inte alls gjorde mig mindre grusig under fötterna. Hundar verkar ha en talang för att hitta både stora jävla gruskorn och små satans fjuniga gruskorn. Som pest eller kolera…
Men nu är grusens tid förbi, åtminstone till på lördag då nästa lilla marodör anländer…