Igår ringde jag runt till en massa Vero Moda butiker i Sverige i jakt på ett par svarta knickers med skräp som jag provade i Jkpg, dock i för stor storlek. Jag fick ett enormt ha-begär och efter en massa ringande till Vero Moda-butiker närmast mig drog jag till med ett samtal till självaste huvudkontoret. En mycket trevlig tjej plockade snabbt fram vilka butiker som haft med mina knickers i sin senaste beställning. Det var 6 stycken som alla låg skrämmande långt från mig, ex. Trollhättan och Charlottenberg. Men skam den som ger sig, jag ringde dem alla och bad med min snällaste röst att de skulle skicka byxorna till mig. Nu var det var bara i Nordby som rätt storlek fanns och hon ville INTE skicka några byxor. Inte ens mot förskottsbetalning (jag var desperat!). Så tyvärr slutar inte den här sagan så värst lyckligt. Jag sitter byxlös. Hittade dock efter lite grävande i byrån ett par gamla fula svarta jeans som jag inhandlat på Ge-kås för några år sedan. De gick alldeles utmärkt att vika upp till mer lagom Knickers längd. Efter en omfärgning kommer de vara som nya! Så lite lyckligt slutar histrien ändå.
I dag borde jag för övrigt verkligen åka och klippa mig! Får bli en akutgrej på drop-in här i byn. Ska man våga?
Idag ska jag också spela upp en del av Strindbergs pjäs Paria i skolan. Det är jag och en annan kille i klassen som har jobbat med den. Pjäsen suger och vårt framträdande kommer suga för ingen av oss kan replikerna. Men ORKA som mina kära elever brukar säga 😉