Så det kan bli!

Nu blev det lite fel här. Jag berättade ju om mina svullna händer och fötter häromdagen. Det är kvar. Idag känns det som om jag rullar fram på fötterna för att de är så svullna, lite svårt att gå. För att trösta mig greppade jag Nicklas ostbågepåse och började hälla upp i en skål samtidigt som jag tänkte söka sympati hos Nicklas genom att säga:

Josse: Vet du hur jobbigt det är att gå på såna här nu??? *fejk snyft*

Svaret jag får kommer väldigt spontant och ärligt, och jag kan känna så här i efterhand att det egentligen är ganska logiskt.

Nicklas: Varför i helvete ska du gå på ostbågar då?

Hmm, jo jag kan se logiken i hans tänk. Jag står där med ostbågepåsen i handen liksom. Samtidigt så kan man ju tycka att det är lite okänsligt av honom att inte vara mer uppmärksam på mitt nuvarande tillstånd med onda, kliande, svullna fötter och så. Men å andra sidan så fick det extrema skrattanfall som exploderade i mig efter hans uttalande mitt humör att vända en aning till det bättre. Jämnt lopp?

Comments are closed.