Det tar sig

Idag var de fem gubbar här på morgonen och grejade. Tre däruppe och två därute. Man behöver inte känna sig ensam här längre på dagarna. Fia börjar så smått acceptera att det springer folk in och ut i dörren och nu reagerar hon inte längre när de drar igång sina maskiner. Jag har spenderat dagen med att oroa mig över det runda fönstret. Den lev. jag har hittat hade bara 600mm fönster. Vi kan inte ha så stort! Max 500mm. Panik panik! Jag konsulterade snickarna, mot Nicklas vilja, jag har nämligen fått strikta förhållningsregler om att inte prata för mycket med snickarna för att de ska kunna jobba, hela tiden. Jag bröt mot den regeln idag, två gånger faktiskt, det var först snack om fönstret och sedan bjöd jag på kaffe. Men gällande fönstret så hjälpte det inte mycket. De kontakter de hade var inte alls så billiga som den jag hittat på nätet. Att det ska vara så satans dyrt med ett fönster! Jaja, jag ska nog lyckas lösa det hela. Ett runt fönster ska dit, så är det bara!
Idag har snickarna gipsat klart sovrummet så nu hade målaren kunnat börja spackla om det inte vore för alla våra grejer som ligger i vägen. Tyvärr är det inte mycket vi kan göra åt det då det inte finns något annat rum att lägga sakerna i så länge. Vi får helt enkelt vänta med att ta hit målaren tills snickarna är helt klara med allrummet. Idag har de också riktat taket i allrummet och satt bräder (hmm kan det heta råspont?) i ena änden. Jag hoppas att de blir klara till att börja med mellanväggarna på torsdag. Spännande!

 Råspont i halva taket

 
Den där långgarderoben delad i två som jag nämnde igår. Garderoberna får inredas precis fritt hur man själva vill, jag har en plan för min. Sedan måste vi komma överrens om vilka skjutpartier vi ska ha. Färgat glas? Frostat? Trä?

 Andra sidan av sovrummet. Allt vi äger (nästan i alla fall) är intryckt i den där sovalkoven. En hel del av det där ska sedan tryckas in i varsin garderob som ni ser i hörnen på alkoven. Min är den längst bort från kameran. Har fått höra att Nicklas garderob är aningen större, mycket orättvist kan tyckas men jag unnar honom det, typ. Mest handlar det väl om att jag ska få nöjet att se honom försöka trycka in all bröte i det där lilla utrymmet :mrgreen: Fast skrattar bäst som skrattar sist, jag kommer aldrig att få in alla mina kläder i den halva långgarderoben, det finns inte en chans!UFF here I come!