Jag har precis gömt mig själv och hunden i köket för Jehovas var nämligen på intåg. Satt i soffan och läste men hann se i ögonvrån vilken bil det var som svängde in på vägen utanför huset. Aha! Kastade mig ner på golvet och krälade in i köket med en mycket misstänksam hund bakom mig. Tack och lov är hon en ganska kass vakthund så hon reagerade inte på dörrknackningarna utan valde att hellre i tystnad studera sin matte som låg tryckt mot köksgolvet med högrött ansikte och flämtande andning efter den ansträgning vilken det faktiskt är att kräla på golv.
Sist Jehovadamen var här fick jag erfara att hon inte är rädd för hundar så att släppa ut en lycklig Fia hade inte funkat alls.
Jag är ganska inne på att sätta upp en skylt med texten “Jehovas förbjudna på tomten” för jag tycker att damen kommer hit lite väl ofta. Hon har svårt att förstå också, jag har ju sagt att jag inte är intresserad!
I alla fall, så har kan vi inte ha det, jag och Fia. Behöva sitta och vara beredd på att kasta sig ner på golvet dagarna i ända, det går ju bara inte för sig. Vi måste finna en lösning. Jag får klura lite på det där.