Förkylningsrosor

I en hel vecka har jag varit förkyld nu! Vad är det för stil?! Hur vågar en förkylning ta sig den friheten att bo i mig i en hel vecka år 2008? Varför finns det ingen quick-fix mot förkylning egentligen, det är fruktansvärt dåligt faktiskt, år 2008! Jag blir galen på det här surrandet och pipet i öronen! Låg och funderade lite igår kväll när jag skulle sova vad det låter som, kände liksom igen ljudet. Aha! På gjuteriet har de ugnar som de smälter järnet i, när dessa ugnar är igång dånar och piper det, låter det i mina öron. Jaha, nä nu får det vara nog med förkylning, jag hinner inte med sånt! År 2008… phu.

Nicklas var igår en mycket duktig sambo. Han förstår mitt behov av kärlek just nu. Jag är ju sjuk! Igår efter jobbet hade han nämligen med sig rosor. Jag tycker om att få blommor av honom i vanliga fall också. Men igår kändes det extra bra. Här går jag omkring i sketna myskläder, ful i håret, osminkad, snurvlande, hostande och allmänt risig (läs äcklig). Och då, just då, kommer han hem med blommor! Varje gång han ska ge mig något, sådär spontant, när han liksom vet att jag inte vet vad som är pågång, då har han ett visst leende, han pressar ihop läpparna, ler lite snett och sådär hemlighetsfullt. Jag känner nog nästan att det där leendet känns ännu härligare att få än själva grejen. Det säger något, det där leendet.

Var tvungen att få leka lite med kameran därav bildbomben 😉

2 Responses to “Förkylningsrosor”

  1. Jenny skriver:

    Vad snäll han e, min bror 🙂

  2. josse skriver:

    Jodå, han kan om han vill :mrgreen: