Ödet

Hade en mycket trevlig men samtidigt lustig kväll igår.
Men först kanske jag skulle berätta lite (skriver med på Fias sida) om besöket hos benspecialisten.
Veterinären, Lars Gustafson, i Slöinge var supertrevlig, noggrann och pedagogisk. Ångrar inte en sekund att vi åkte dit! Han tyckte nog att vi var riktigt fjolliga, jag och Nicklas, med våra tusen frågor. Lars undersökte Fias knän noga och kunde konstatera att hon har Patella luxation på höger bakben men dock inte på vänster. När vi sedan sövde ner henne inför röntgen kände han igen på knäna men kunde omöjligen få vänster knä ur led så det måste veterinären i måndags missbedömt.
Vi valde att röntga henne för att se om det här har uppkommit av skada eller är en genetiskt ärftlig defekt. kunde konstatera att det var sistnämnda. Vid röntgen såg Lars något konstigt med ryggen så vi fick ta ytterligare två bilder där man kunde se att Fias 6:e ryggkota är missbildad. Detta gör henne sned i ryggen och kan också vara det som påverkar PL på höger bakben.
Det positiva med allt detta var i alla fall att Fia inte har ont och kommer troligtvis, om vi sköter henne rätt, heller inteatt få ont. Men om så är fallet sa Lars att operationer för PL är mycket säkra och ger gott resultat. Va bra!
Trist var att vi inte bör fortsätta med agilityn 🙁 Men vi ska absolut inte behandla henne som en porslinsdocka, för det är oerhört viktigt att hon håller en bra musklatur för att motverka att hennes besvär blir värre. Så våra promenader är det inte slut med!

Nu till gårdagskvällen. Styrt av ödet?
Igår kväll var det först meningen att vi skulle till Carro och fixa hennes dator, men jag fick inte tag på henne och istället ringde Thomas och bad om skjuts till Sms. Skitbra tänkte jag, då kan vi gå en runda i Skpht innan vi ska köra dem. Men Nicklas hann ju inte bli färdig i tid, som vanligt… så vi fick hämta dem först och sedan gå en runda i Sms. Men först skulle vi handla på ICA. Nicklas går iväg till kattmaten medan jag plockar frukt. Eftersom han aldrig dyker upp igen går jag också ner till kattmaten och ser då honom stå och snacka med en brud. Hej, säger jag och hej, säger hon. Hör henne nämna kattrasen Brittisk korthår och jag utropar då (för att komma in i samtalet lite) ”Nämen va roligt Nicklas, det är ju din favoritras”, då blir det först lite tyst och sedan skiner bruden upp och förklara för mig att hon just berättat att hon har en omplaceringshane. Shit, vad hade jag nu ställt till med! Vi avböjde men öppnade ändå upp ett alternativ för framtiden. Någongång ska vi ha en britt! Fast egentligen så tror ju jag att ödet spelade in här, det var meningen att vi skulle ha hämtat den där 8 kilos härliga hanen! Synd att inte Nicklas förstår det 😉

Lite förvånade över hur ödet spelar oss ett spratt började vi vår promenad i Sms. Gick på gator vi aldrig gått med Fia förut, plötsligt stod vi utanför min gamla chefs hus och jag bestämde mig för att ringa på och säga hej. Chefen blev jätteglad!Och jätteledsen… Hennes mamma hade gort bort under natten. Vilken dålig tajming, tänkte jag men hade väldigt fel! Kunde inte blivit bättre. Vi stannade hela kvällen, hundarna lekte och vi pratade och skrattade. Chefen var så glad att vi kom, det var precis vad hon behövde.
Lite lustigt dock, för jag har bara 1 gång tidigare varit hemma hos henne (har jobbat med henne i nästan 10 år) och så valde jag igår av alla dagar. Ödet?

Idag tar i alla fall ödet oss till mamma för middag, mmmm… Eftermiddagen ska spenderas med att plugga på tenta. Jag lyckades byta bort min jobbdag idag, bra, för jag behöver verkligen tiden.

Comments are closed.