Väntan på hemresa

Nu sitter jag och Nicklas i lobbyn på hotellet och väntar på bussen som ska hämta oss och ta oss till flygplatsen. Bussen kommer klockan 17 och nu är klockan 14.30… Lång väntan. Efter diverse misslyckade mutningsförsök från min sida för att vi skulle få behålla rummet längre än till tolv gav vi upp och checkade ut. Jag var vansinng på personalen som kom till rummet redan vid 11 för att tjata om att få bära ner våra väskor till lobbyn. ”Twelve!” röt jag till dem. Hur svårt kan det vara att förstå? Tror ni att de kom vid 12? Nope. Vi fick själva bära ner våra väskor. Inte förstår de vad man försöker säga heller. När vi lämnade in nyckeln bad de oss att sitta ner och vänta. Vi väntade och väntade. Jag var hungrig som en gnet och gick tillslut fram och frågade om de var färdiga nu och om vi kunde gå. De såg ut som frågetecken och ställde en massa obegripliga frågor om våd nyckel och dittan och dattan. Men tillslut fick förstod jag att vi inte alls hade behövt vänta från första början. Gahhhh! Språkkunskaperna på det här hotellet suger! Det som gör mig mest förbannad är inte att de inte akn engelska utan att de inte ens föröker förstå vad man menar. De ignorerar liksom och svarar vad de tycker passar. Har aldrig mött en sådan attityd tidigare på något hotell på Phuket.
Men nu är i alla fall semestern snart över. Idag har vi solat fram till utcheckning sedan började det, passande nog, att regna. Känns ganska bra nu när vi ska hem, skadeglädje! 😉 Jag passade på att göra manikyr och pedikyr. 200 baht, ca 40 svenska kronor. Billigt, billigt!
Nu kom morsan och dem också, de ska spela kort, man kanske skulle spela en omgång. Spöa skiten ur dem och visa vem som is tha man!
Tjing så länge!