Oj vad tiden går. En dag hit en annan dit och plötsligt har det gått en vecka!

I söndags var det släktträff på min mormors sida. Har inte träffat de flesta sedan jag var liten. Hade definitivt inte känt igen hälften om jag mött dem på gatan! Alla barnen hade blivit så stora! Jag tror att de kände detsamma om oss.
Men nu vet jag vilka jag ska hälsa på i framtiden 😉 Fia var hos Nicklas föräldrar under tiden. Hade aldrig funkat att ha med det vilddjuret. Vi är mycket lyckligt lottade som har så många som ställer upp och passar Fisen åt oss. Vad skulle vi gjort utan alla dessa hundvakter?

I lördags kväll invigde jag Fias nya sele. Lipade ta mig satan nästan på kvällspromenaden! Stod som ett fån på gatan härborta och väntade på att hon skulle titta på mig (kontaktövning för att få henne att sluta dra), men inte ville hon titta på mig inte! Det gick förbi en massa folk medan jag bara stod där. Både jag och Fisen är ju envisa så ingen ”gav” sig liksom. Hej hej, sa jag till de som passerade och de bara glodde på miffot som stod still mitt i gatan som om hon fastnat.
Men det kan ha gett effekt. Igår kväll tyckte Nicklas att hon drog mindre än vad hon brukar och idag sa mormor detsamma. Jag tänker i alla fall ta åt mig äran själv och inte låta selen göra det 😉
Ikväll är det lydnadskurs men där förväntar jag mig inte att hon ska gå fint på promenaden. Det är inte många hundar som klarar det och så långt har nog inte jag och Fia kommit i vårt arbete riktigt än. Men på plan brukar det aldrig vara några problem.

Jag håller på att försöka pussla ihop mitt födelsedagsfirande. Det är ju dags snart igen. 1 gång om året… Jag tror att jag har nämnt tidigare dilemmat med att ha ett litet hus och stora familjer i släkten när det kommer till födelsedagsfirande. Men har lyckats att boka in tjejerna (tror jag i alla fall) den 31. Nu ska ”bara” pappafamiljen, mammafamiljen och Nicklas familj bokas in. Pga platsbrist är det lite bekymmersamt att ha två familjer samtidigt, det går, men det blir tight. Jag får räkna och fundera 😉

Om en timme kommer Nicklas hem från jobbet. Han började sitt nya jobb i går. Jag hoppas att han kommer att trivas och att han får arbeta med lite nya spännande saker. Blev helt paff igår eftermiddag. Han ringde när han skulle åka från jobbet och sedan sa det bara pang så var han hemma! Man är ju så van vid att det tar honom lite tid att köra hem från jobbet men nu går det betydligt snabbare. Men de har visst ingen personalrestaurang på det nya stället. Aj aj aj, hur ska det då gå med maten!? Han har ju en viss tendens att slarva med sådan min kära sambo. Känner jag honom rätt blir det en tur till närmsta snabbmatskiosk varje middag. Jag får göra matlådor med redig mat till honom istället, typ nudlar :mrgreen:

Nu kommer Carro gnälla om att det här inlägget blev för långt. Hon är så känslig den rödhåriga. Hur går det med jakten redhead? Blir man bjuden på en älgstek hemma hos dig snart kanske?

One Response to “”

  1. Lisa skriver:

    jag skulle aldrig våga vara med på älgjakt usch jag som är så rädd för älgar mesig som jag är haha!