Kategori: Semester

Sitter på rummet och skriver men ska ner i lobbyn och publicera detta senare, där finns nämligen internet! Vilken abstinens jag har fått över att inte kunna uppdatera bloggen hela tiden 😉
Vi har i alla fall landat på Phuket (3 dagar sedan iofs) och har installerat oss på hotellet. Det är ett stort hotell byggt på ett berg så motion får vi genom allt springande upp och ner i trapporna.
Finns hiss, men bara till vissa delar av hotellet. Rummen är schyssta, ser ut som alla andra hotellrum i Thailand som jag har varit på, till skillnad från en detalj, sängen. Den är megastor! Visserligen tvådelad men herrejisses vad långt ifrån varandra man hamnar. Skulle vända mig om igår kväll och säga något till Nicklas och det var nästan som om ajg började skrika av rädlsa för att han annrs inte skulle kunna höra mig därborta i andra änden 😉
En annan anledning till att varför han inte hörde kunde ha varit de där förbannade hörlurarna. Jag blir galen, gott folk! Det var samma sak sist vi var i Thailand. Fram åkte hans mp3 laddad med ljudböcker och in åkte plopparna i öronen. Onåbar blir han! Har jag tur får jag en ”vaaa!?” till svar när jag söker kontakt. Men jag har kommit på ett sätt att ”straffa”, jag tar fram min mp3. Genialiskt, han får smaka på sin egen medicin när jag då blir den som säger ”vaaa!?”.
Vi har ännu inte åkt på någon utflykt och jag tror heller inte att det blir så värst många för vår del. Jag är inte pigg på heldagsutflykter och de flesta är ju just det. Några av medresenärerna (vilket flott ord) ska iväg till James Bond ön och där har vi iofs aldrig varit men heeeeldag, hmmm. Vi får se.
Jag har i alla fall hunnit bränna mig. Har pissont på axlarna. Funderar på att bränna bh:n, linnet med för den delen, och gå med bar överkropp på restaurang ikväll för att slippa skav på mina röda axlar. Har smörjat mig med styrkan 40 (!) med det hjälpte tydligen inte. Nicklas har, hör och häpna, klarat sig ifrån brännskador denna gången. Men semestern är ju inte slut än… Jag får nog ta en tur till apoteket och köpa solkräm med styrkan 50 om jag ska överleva morgondagen. Jag har inte suttit i solen idag men det hjälps liksom inte, varje gång man rör sig utanför parasollet bränner det på axlarna ändå.
Nu ska vi ut på restaurang och käka. De andra tror jag redan har tagit en taxi in till Karon Beach men vi tar det coolt ikväll och håller oss på ”hemmaplan”, jag har ju liksom spanat in ett par snygga brallor borta i centrum som jag ska försöka pruta ner. Satsar på att ge 300 baht för dem, det är ung. 60 kr. Men jag är kass på att pruta så det slutar troligtvis på 400 baht lik förbannat, verkar vara ett standardpris. Nicklas hittade ett par shorts igår men han de gick inte att pruta ner mer än till 400 heller, så han sket i dem. När man åker hit under högsäsong märks det att chansen att pruta ner något är sämre eftersom säljarna vet att de kommer kunna sälja till sitt pris till någon annan korkad eller rik turist. Samtidigt kan väl jag tycka att 400 baht för ett par snygga byxor är rätt ok pris. 80 spänn, billigare än Ullared liksom 😉
Jaha då var Nicklas färdigduschad och min mage börjar kurra, dags att gå.
Tjing!

_____________________________________________________________________________________________

 Någon timme senare…

Nu har vi käkat på Buffalo Steakhouse. Så gott! Inte särskilt geniunt thailändskt kanske men va fan, vi har semester = njuta. 
Varo dock med om en otrevlig överraskning. När jag satt där som bäst och smaskade på min fläskfilé med champinjoner och rödvinssås ser jag att en av de söta servitriserna står och pillar i näsan där bakom baren. Hon fullständigt grävde därinne! Där står fem andra servitirser och en fullsatt restaurang och glodde på hennes talang som grävmaskinist. Urk! Jag tappade aptitien samtidigt som jag blev ganska fascinerad, hur tänker hon liksom. ”Åhh, här kan jag stå mitt i baren och gräva ostört”…typ?
På väg tillbaka till hotellet sen då, då står där ett litet butiksbiträde och gräver hon också. Vad är det här? Grävmaskinistens dag eller? 
Nu ska vi gå upp på rummet och kolla på film och käka godis. Ahhhh semester 😉

              

                

Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på planet.
Det har varit en händelserik eftermiddag/kväll. Redan vid 5 begav vi oss mot flygplatsen, detta trots att planet inte går förrän tio i två i natt. Men det fanns en bra anledning till denna, för oss mycket ovanliga, framförhållning.
Ett bröllop!!!
Min morbror, Jojje, och hans tjej, Linda, gifte sig för några timmar sedan på Landvetters VIP-rum. De var så finklädda och uppsnoffsade och prällen var en skojsig typ. Efteråt skålade vi i bubbel och begav oss mot Hotellet för att äta trerätters. Vilken start på semestern va!?
Nu är det nog minsann dags för en pissetur till toa innan de ropar upp oss. Tjing!

 Det vackra brudparet.

 

Fick lite fan-vi-har-inte-gjort-något-på-semstern-ångest så vi beslutade oss för att åka till Köpenhamn och sova på hotell en natt. Det var förbannat gott! Kan inte påstå att det var det lyxigate hotell jag har varit på men det dög bra för oss. Bara att få komma hemifrån är lite lyx tycker jag. Hotellfrukostar är ju heller inte helt fel ;-) Sen är det något med hotellsängar som gör att jag sover djupare än djupt. Vaknade dock av ett jättefyrverkeri på kvällen, troligtvis var det Tivoli som var i farten. Helgen i bilder kommer här:

  
I Skåne blev molnen plötsligt mörka och snart därefter kom det en jätteskur! När vi kom till Helsingör var det soligt och folk solbadade utmed hela Strandvägen. Var dock inget sådant höjdarväder i Köpenhamn.

  The Båt, Hamlet eller Tycho Brahe eller vad tusan den nu hette fick ta oss till ”utlandet”.

     
Vi körde länge innan vi lyckades hitta Vesterbrogatan, mitt i smeten, där vårt hotell…

   
… Grand hotell, fanns. Mycket små rum, liteeee klaustrofobivarning till en början men man vande sig. Fanns svenska tv-kanaler och en stor toalett i alla fall, det är ju alltid nåt.

Gick till Tivoli på lördagskvällen och käkade Pepparstek med pepparsås och frittsingar. Drack naturligtvis öl, det hör liksom till. Avslutade med lite kulglass på ett av fiken som fanns på området.

  
Ett nyvaket svenskt par äter frukost på Grand hotell. Paret åt så satans mycket att de inte klarade att äta middag förrän hemkomsten till Sweden. Illa, illa 😉

    
Hann med lite sightseeing i Köpenhamn på söndagen innan det var dags för hemfärd.

Nu har vi varit på Chappis. Packade in mig själv, Nicklas och mina två småsyrror i bilen och drog i väg i förmiddags. Det började regna när vi åkte dit och sedan höll det satans regnet i sig, med några få uppehåll, under dagen. Det regnade inte måttligt heller, rediga åskaskurar var det som vräkte ner, slapp åskan dock. Men flickorna verkade nöjda ändå. Den lilla fyller till råga på allt år idag och hade vett nog att ytnyttja det. Hon åkte från Chappis med en ny pistol, hatt, pilbåge och godis. Smart flicka! ;-) 
På vägen hem slocknade alla utom chauffören. Det tar på krafterna att leka cowboy!

 Massa regn hela dagen!

              
I väntan på ångloket     Jag och Nicko på tåget     Vi blev rånade!

   
Kollade på showen och vaskade guld

Usch det här var inget kul alls. Jag kan inte sluta tänka på henne och hennes familj, ser dem framför mig hela tiden. Livet är så orättvist! Hur kunde det hända!? Man är helt utelämnad till sitt öde när man flyger. Varför landade vi inte tidigare!!?? Varför vände vi inte om när hon blev dålig? Det handlade inte om några timmars flygresa från Phuket utan minuter, minuter for guds skull!

Expressen

Aftonbladet

Nu håller vi på att packa för fullt. Samma dilemma varje gång. Handdukarna! Det känns inte riktigt rätt att lämna kvar dem. Även om man är katig hemma innan man åker och skryter vitt och brett om att en massa skräp ska lämnas kvar (inklusive handdukarna) svider det ändå lite i hjärtat. Det är liksom handdukarna som blir ens bästa kompis på semestern. De små liven följer med till stranden varje dag och är faktiskt omöjliga att leva utan här nere. Det började redan i förrgår med att Nicklas frågade lite försiktigt på stranden om handdukarna ska med hem. Nej, sa jag bestämt, ingen handdukar! Men blödig som man är veknade jag. Men då, sån tur var, stod Nicklas stark. Nej, sa han, inga handdukar. Nu hänger min rosa och hans gröna på balkongräcket utanför fönstret och de är sååå ensamma. Jag drar för gardinen så jag slipper se dem då vi lämnar rummet. Buhuuuuuhhuuuuu

PAUS

Nu har vi precis haft ett stormöte angående handdukarna. En enig jury beslutade att de ska med hem. De får plats i Nicklas väska. Jippie!!!!!
Fy fan vilken dålig karaktär vi har!
Jag har i alla fall dumpat en hel del krämer och hårsprey och mousse och balsam… Det är väl ändå värt något?

Om en halvtimme måste vi lämna rummet. Som straff för att vi fick det så sent på vår inchekningsdag tänker vi sitta här och sura tiden ut. 2 minuter i 12 tänker jag gå ner och be dem hämta våra väskor. Hahaha, jag är ond 👿

Hoppas inte planet är mycket försenat. Det är ingen höjdare att sitta på phuket flygplats och vänta. Sist gick det innan utsatt tid, tur att alla som skulle med satt vid gaten annars kunde man lätt missat påstigningen.
Just nu längtar vi bara hem. Det är tiden mellan lämnandet av hotellet och anländandet i hemmet som är jobbig. Den är döööödligt seg! Just nu längat jag efter katterna, den egna sängen, familjerna, vännerna, min dator och mest av allt: riktig svensk mat, nämligen pizza från Rendez Vous! 😉

Sweden here we come!