Världens bästaste Fisen

Världens sötaste Fis fyller ju år idag! Hela 3 år blir den lilla korven.
Och det hade matte och husse mage att glömma bort! Tur att lill-Fisen har en mormor och morfar som kom ihåg det! Helt plötsligt stod de utanför dörren med ett paket och vi fattade ingenting! Skämmes på oss!
Har lovat att kompensera råttan med en prickigkorv-/ost-/köttfärs-/skinktårta i morgon. Klart att mattes bebis ska firas!

Ett fyrfaldigt leve för Fisen, hon leve HURRA HURRA HURRA HURRA!

fia-1
Soldyrkare!

fia-2
Smaskar på ett alldeles nytt ben

fia3
Tuggar ben med bästisen Kajsa

Plutten – en skön lirare

Låt mig presentera den skönaste av alla sköna lirare – Plutten. Plutten heter eg. ”Herman”. Det är också vad som står i reg.beviset. Men han har alltid kallats Plutten. Lite motsägelsefullt eftersom han är allt annat än en liten Plutt. Han är nämligen en ganska stor katt. Just nu dock aningen tunn pga. alla sommarens alla äventyr samt en liten incident med mask i magen….

Plutten gillar mat, sova och ränna ute på nätterna. Han är en mycket pratglad katt som oftast driver sin familj till vansinne med det eviga jamandet. Han har nyligen kommit på vilken fantatsisk akustik det blir i hallen på övervåningen och man finner honom numer därför titt som tätt skrikande i just hallen, nöjd över sin egen röstresurs. Plutten är en väldigt kelen katt och kelar med allt. Stolar, väggar, människor samt hunden Fia är populärt att gosa emot. Detta är dock inte alltid uppskattat av matte pga av fläckar på ljusare väggar eller av Fia pga den enorma känlsa av skämmighet som infinner sig när man som hund blir huvudstångad av en kelig katt.

Plutten är en lat katt och sover mycket. Han går dock ut då och då, ibland för att jaga. Total lycka uppstår om han hittar ett redan dött djur att släpa hem. Roadkills eller kattsyrran Esters fångts fungerar alldeles utmärkt att släpa in för uppvisning. Det matte och husse inte vet har matte och husse inte ont utav. Om Plutten mot förmodan fångar något levande gör hans känsliga sinne att han omöjligen kan ta död på sitt byte. Bättre är att dra in bytet levande, visa husse och matte och sedan släppa det levande bytet till frihet i köket för att sedan själv kunna krypa upp för lite efter-jakt-sömn i någon lustig position soffan med ett rent samvete. Lustiga sovpositioner eller platser är lite av Pluttens specialitet. Man slutar aldrig förundras över hur han kan böja och benda sin kropp.

 plutten-sovstil          
Höger bakben (!)  kan användas som används som huvudkudde

plutten-sovstil-4

plutten-sovstil-2   

plutten-sovstil-3
Om någon lägger en kasse på golvet eller öppnar en låda i Pluttens hem får man skylla sig själv!

plutten-en-skon-lirare

Plutten  - en skön lirare

Tjöt

Jag vet precis  när jag själv tycker att en tv-serie är riktigt bra. Då kan jag nämligen omöjligen vara tyst under programmets gång. Jag skriker, pustar, ojar och utbrister i diverse ordbesvärjelser över seriens handling. Vilket kan vara måttligt irriterande för de som soffparkerar tillsammans med mig….
Det är inte många serier som får mig att tjöta på detta viset. Den första måste ha varit Ally McBeal. En uuuuunderbar serie! Den bästa någonsin!!!
Just nu är det Parenthood på 3:an som har intagit samma position som McBeal i mitt tv-tittande. Mycket bra serie. Jag är fast!

Reserv

Idag försökte jag ha ett allvarligt samtal med Nicklas om Fia-fis bortgång. Även om detta inte är något vi tror inträffar inom en särskilt snar framtid vill jag gärna att vi ser åt ev. åtgärder som kan förmildra händelsen (jag vågar erkänna mig lida av viss planering-/kontrollmani, yes). Ett förslag jag har är att vi skaffar en till hund nu och om 5 år en till och om ytterligare 5 år en till osv. På så vis överlappar djuren varandra och det blir aldrig helt tomt. Genialisk plan om du frågar mig. Det tyckte tydligen Nicklas också, fast med ett visst tillägg….

Josse: Om vi skaffar en lite vappis nu så har vi ju 1 hund kvar när det ena går bort, så slipper man stå helt utan hund i tomheten.
Nicklas: Mmmm *lång tystnad med hårt arbetande Nicklas-hjärna* Men du kommer ju också gå bort. Har jag då rätt att redan nu skaffa en reservflickvän att plocka in ”utifall att”?

Suck. Det finns inget allvar i den här familjen :mrgreen:

Schviss…..

Jag fattar inte vart minuterna, timmarna, dagarna, veckorna och månaderna tar vägen. Det snurrar fort nu och det gäller att hänga med. Man vaknar på måndag morgon och vips så är det söndagkväll. Och det hinner hända en jäkla massa däremellan. Men fort går det!
Kanske på gott och ont. En ständig strävan och längtan framåt och en tanke om att hela tiden ligga steget före blir som en enda jakt efter något som man inte riktigt vet vad det är.
Spännande men också påfrestande.

För att släppa det filosofiska lite och ramla ner på jorden med en duns: Igår höll jag på att elda upp vårt hus. På riktigt! Det var naturligtvis inte min mening, och det är tur att en annan hispig liten höna har en sambo som är lugn som en ko. Det hela var egentligen brödrostens fel, inte mitt. En brödrost ska fungera, den ska kasta upp brödskivorna efter någon minut. Vår brödrost fungerade inte igår och resultatet var kraftig rökutveckling och en nedervåning som stinker rök. Vi satt i godan ro i vardagsrummet i väntan på vårt rostade bröd när det börjar lukta lite skumt. Men bara lite, jag känner mig därför lugn på väg ut i köket. Mitt lugn övergick till stelnande skräck när ett rejält svällande rökmoln ur brödrosten mötte mig. I taket låg röken riktigt tjock och det var svårt att andas. Det var sekunder från att slå eld ut brödrosten. Jag gjorde som alla hispiga hönor hade gjort: skrek. Kolugna sambon var betydligt mer effektiv, drog ut sladden till brödrosten och kastade ut de kolsvarta bröden på stengången utanför köksfönstret. Sedan dess har vi vädrat och vädrat. Det syns inga märken någonstans i köket men den där lukten vill inte ge med sig. Vilken tur vi hade och vilken tur jag har som har en sambo med hjärna!

Nu ska jag ägna min snurrande hjärna åt lite icke krävande slötittande på E.