Love post-its

Ibland när jag har mycket att göra blir allt bara för rörigt. Jag börjar lite här och där på en och samma gång, försöker ha tio bollar i luften samtidigt och resultatet blir då att inget blir ordentligt gjort. Alternativt inte gjort alls eftersom jag inte kan bestämma mig i vilken ände jag ska börja. Min lösning på det här problemet är post-it-lappar. Denna underbara uppfinning! Antingen skriver man en lista på en post-it-lapp, gärna en i skrikig färg som inte går att undgå att se. Eller så skriver man en uppmaning på en lapp och placerar denna på lämpligt ställe. Exemeplvis ”frosta ur frysen”-lapp på frysen. Efter det här blogginlägget ska jag börja på en list-lapp för nu höllt jag på att starta upp med både ifyllning av returlapp till H&M, plocka ur diskmaskinen, lägga in annons för kattungarna, sortera tvätt, steka hamburgare och inventera Presenteriets lager. SAMTIDIGT! Det går inte, tro mig, jag vet, jag har testat :mrgreen:

Min ”semestervecka” är snart slut. På måndag är det nytt jobbpass. Gött gött gött! Hoppas på ös i butiken så att vi får lite att göra, gärna stressa lite ibland, det är kul. Den här veckan inleddes som sagt på Liseberg, följdes därefter av 3-års kalas, sedan var det diarrémedicinjakt åt hunden och spelkväll med pappafamiljen, därefter lite shopping i dagarna två och igår kväll var vi på 30-års (x2) kalas i Halmstad. Dagen lördag har spenderats i jakt likt den onsdagen erbjöd fast den här gången stod tvättmaskin som byte och inte diarrémedicin. Omväxling förnöjer 😉 Vi gick lyckade även från dagens jaktrunda. Efter besök på Elgiganten, Smålänningens marknad och Elfynd var det den trevliga säljaren på Elfynd som fick nöjet att göra affär med oss. En tvättmaskin av märket Bosch flyttar in hos oss på måndag. Den hette lämpligt nog något i stil med Maxx for Kids eftersom den tydligen skulle vara bra att tvätta barnkläder i och vara extra barnsäker. Passande i detta barnfira hem… 😉 Jodå, med tvättmaskin för barnkläder så är det nu då bara kombibil och en övervåning som fattas 😉

I morgon ska vi en runda till Arosfortet i Halmstad med pappafamiljen. Har aldrig varit där så det ska bli intressant. Tävlingstigern i mig kanske vaknar till liv 😉

Fortsättning på kaninstoryn

Jag lyckades övertala Nicklas om att hjälpa mig fånga in den lilla kaninen. När vi kom dit hade den gömt sig. Jag krälade in i en mycket tät buske och där satt det lilla livet. Men naturligtvis kunde han/hon ta sig fram snabbare än jag i den där otroligt täta busken så trots mig ihärdigt krälande och krypande lyckades jag inte fånga kaninen. Skit! Sen började det åska och regna så vi gav upp. Får försöka senare. Har en liten transportbur med mig i bilen utifall jag ser den lilla kaninen när jag har vägarna förbi. Stackars liten.

Lama idioter!

Nu är jag riktigt jävla irriterad och besviken på det mänskliga släktet. Var inne i Sms en sväng och kollade i affärer, när jag går tillbaks till bilen studsar det en liten grå/svart kanin runt min bil. Jag sätter mig ner på huk och han/hon verkar lite nyfiken men håller ändå avståndet. Jag ser mig omkring för att se om det är någon boende i närheten som kanske håller på att rasta sin kanin eller möjligtvis en kaninbur där den lilla hör hemma. Men det är tomt omkring mig. Jag försöker komma nära lilla kaninen men si det vill han/hon inte. En halvmeter ifrån mig studsar den iväg. Inte särskilt snabbt men tillräckligt för att jag inte ska hinna fånga in den. Jag håller på så en stund men lyckas inte fånga kaninen. Tillslut parkera en man bredvid min bil och jag frågar då honom om han vet något om den lilla kaninen. Det visar sig då att kaninen har sprungit runt där i 2-3 veckor! Utan att någon har reagerat!!! Ingen har satt in någon annons om upphittad kanin, ingen har försökt fånga in kaninen, ingen har matat den! Fy fan för folk! Ansvar människor, ansvar, finns det något som heter. Tänk om det är någon stackare som saknar sin kanin!? Tänk om någon jävel har övergett den här kaninen och lämnat den till sitt öde utmed både väg och järnväg! Detta gör mig sä jävla förbannad. Det gär mig ännu mer förbannad att de jag ber om hjälp med att fånga in den lilla kaninen inte ställer upp. Vad är det för fel på folk!? Lama idioter.

Semstervecka

Egentligen är väl semestervecka fel ord att använda då jag just nu är, hmm, vad var det nu Fredrik i Segemyhr och Co brukade kalla det… inte arbetslös utan mellan två jobb 😉 Jag har då alltså en av mina mellan två jobbveckor nu då.

Veckan har i alla fall bestått av ett besök på Universeum och Liseberg i måndags ihop med pappafamiljen. Ett 1-års kalas hos kusin Saga i tisdags och idag har vi gjort en massa utan att egentligen få någonting gjort. En typisk semest… ehh jag menar mellan två jobbvecka, sommartid då alltså 😉

Vi har åkt bil en del idag, jagat medicin till Fia… Hennes mage har pajjat, igen! Natten mellan söndag och måndag var vi ute 4 gånger med henne. Ingen höjdare att stå ute i kylan och vänta på att hon ska göra sina behov. Hon verkade ha lite ont i magen för hon ville inte ligga på sidan som hon brukar på nätterna. Men hon sa inget när jag klämde henne på magen så vi lät det va. Hon va hos mormor på måndagen och tydligen var hon lika dålig i magen då så vi hämtade hem henne på kvällen och tur var väl det för under natten sen så fick vi gå ut flera gånger igen. Jag satte henne på fasta från måndagkväll fram till middag idag, då fick hon lite ris. Så nu får hon gå på ris- och fiskdiet i några dagar ihop med den här medicinen som vi köpt hem. Hoppas att vi får ordning på lilla magen själva den här gången och slipper visit till Slöinge!

Nu ska vi på spelkväll hos pappafamiljen. Om bara Nicklas kommer ur duschen någon gång… 😉

Tal i nattmössan

Nicklas snackar i sömnen ibland. Det kan vara svårt att skilja hans sömnsnack från vaket ibland men nu var det definitivt sömnsnack.

Nicklas: Dutt dutt.
Josse: Va??? Va sa du.
Nicklas: Ja att dra en sådan där streckkod, dutt dutt. Har du aldrig gjort det?
Josse: Vadå vilken streckkod, va fan pratar du om nu?
Nicklas: Till växten!
Josse: Vilken växt!?
Nicklas: De där hampaväxterna.
Josse: Hahahahaha, nu sover du va?
Nicklas: Sov DU nu då om du är så trött.

Jag vill bara klargöra att vi inte har några hampaväxter, har heller aldrig haft. I alla fall inte vad jag vet om… Vi har heller ingen streckkodsmaskin som låter ”dutt”, har ingen streckkodsmaskin alls faktiskt. Det ska bli väldigt intressant att höra Nicklas förklaring till det här lilla samtalet i morgon :mrgreen:

Helg och jobbvecka

I morgon börjar Nicklas semester och min första hela jobbvecka. Trist tajming men det gick inte att ordna på många andra sätt. Hur vi än vred och vände på det fick vi ändå bara två veckor ihop. Jaja, vi ska ju på weekend till Stockholm i slutet av augusti så det får la duga. Jag förlängde vår vistelse under Formex till 3 dagar så vi hinner med lite Stockholmssightseeing och (viktigast av allt) hinner besöka Titanic-utställningen som Sjöhistoriska anordnar och Vasamuseet. Titanic-utställningen är en Josse-grej och Vasa en Nicklas-grej. Formex är väl kanske mest en Josse-grej men Nicklas följer så lydigt med ändå 😉

Nicklas semester startade väl egentligen i fredagseftermiddag eftersom han tog ledigt några timmar för att vi skulle kunna åka till Jkpg och köpa en ny mobil till mig. Jag har nästan haft ont i magen över att behöva byta mobil för jag vill verkligen inte! Min gamla har varit en underbar trotjänare i 4,5 år! Men den senaste tiden har skärmen börjat strejka och det vållar en del problem eftersom jag inte kan se missade samtal och får starta om mobilen titt som tätt för att kunna använda den. Men som sagt 4,5 år, det är läääänge i mobiltid. Samsungfrälst som jag är kändes det svårt att välja något annat märke men butikerna har skrämmande dåligt utbud av Samsung. Är bara Sony-E så långt ögat kan nå. Nicklas påstår att det är för att Sony-E säljer men det gör inte Samsung. Jag har en egen teori kring det där. Nämligen att Sony-E säljer bra därför att de inte håller så folk tvingas köpa nya stup i kvarten, medan Samsung i sin tur håller flera år och därför är Samsungmobiler ingen bra affär för butikerna. Slut på teori.

Jag lyckades i alla fall hitta en Samsung som jag gillade, en rosa-lila Samsung S5600. Grämer mig lite att kameran bara är på 3,2 mpx, men kameramobilerna är ju så jäkla stora! Jag är inte pigg på att gå omkring med en tegelsten i väskan… Får bli en rejäl kameramobil nästa gång, förhoppningsvis har tekniken gått framåt lite då.

ny-mobil-2ny-mobil-3ny-mobil-1
Bilder: Samsung.se

När vi ändå var i Jkpg tog vi ett varv inne på A6 och Ikea. Blev inget vidare shoppande men däremot fick Nicklas sig sin dagliga dos av brudgluttande när Jessica Andersson stod inne i en bokaffär och signerade sin bok ”När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var”. Ja, inte är hon ful direkt den där fröken. Fast Nicklas påstod att det var hennes kändisskap som fick honom att glo.Men jag har mycket svårt att tänka mig att hans ögon rullat ur sina hålor och dreglet börjat rinna om det hade varit Martin Stenmarck som stått där i bokhandeln… :mrgreen: Ångrade att jag inte passade på och köpte hennes bok för nu när jag läst om den så verkar den ju faktiskt ganska bra. Jag älskar ju att läsa självbiografier.

Det blev också en tur till Ikea där Nicklas köpte en gose-anka till Fia. Inget konstigt med det om det inte vore att  den där ankan spelar någon gullig truddelutt liknande sådan man drar igång till bebisar som ska sova! Jag töntförklarade  stackars Nicklas men fick sedan äta upp det när vi kom hem och Fia tog sig an den där ankan som sin nya bebis. Hon går runt med den hela tiden och snuttar som en galning på den stackars ankan som nu är alldeles stel och blöt av hennes snuttande. Tur att Nicklas ska till Jkpg igen den här veckan, då får han minsann ta sig in på Ikea och köpa fler låtande snutteankor till Fisen :mrgreen:

fia-med-snutteankan

Nu ska vi käka här. Nicklas har gjort planka, den här helgen också 😉 Jaja, jag klagar inte för det är gottgottigottgott!

Inte alltid rosenrött

Livet är inte alltid rosenrött och när det inte är det väljer jag att inte blogga. Jag är heller inte så värst bra på att vara social just nu och därav Carros kommentar här bredvid 😉

Det här med sorg är något lustigt. Morfar är den första jag tänker på när jag vaknar på morgonen, tanken slår mig som en örfil rätt över ansiktet varje morgon. Morfar är det sista jag tänker på innan jag somnar. Där emellan tänker jag på honom flera gånger om dagen. Hur länge kommer det vara så här? När förstår man vad som har hänt? Det där med förståelsen är en klurig sak, det har jag förstått. Man hör, man ser, man tänker och man pratar men jag tror faktiskt inte riktigt att man förstår. Jag läste en bok en gång där en präst skrev om hur det tar ett år innan man uppnår viss mån av förståelse. Under det året möter man situationer där den förlorade personen saknas och därmed uppnås viss förståelse. Men saknaden däremot, sorgen att ha förlorat någon nära, den finns kvar hela livet.

Konstigt tycker jag är ett bra ord att använda för att beskriva hur jag känner. Allt känns väldigt konstigt. Det är konstigt att någon kan försvinna ur ens liv så fort, bara sådär. Det är konstigt att allt snurrar vidare, vardagen är som vanligt. Det är konstigt, men ändå skönt att vardagen snurrar på. Jag finner en viss trygghet i att allt annat är som vanligt, ändå är det svårt och konstigt att man känner så, för allt är ju inte som vanligt. Förvirrande? Ja visst, mycket.

Nej, allt är verkligen inte rosenrött just nu. Men ibland är det i alla fall lite rosa skimmer över tillvaron och det är ju alltid något.

Morfar, du fattas mig!

Ny leverantör på Presenteriet.se

Redan vid uppstart av Presenteriet hade jag företaget Kids Concept på min lista över tilltänkta leverantörer. Jag gillar skarpt deras innovativa och söta produkter. Idag kom första leveransen från dem, wohoooo! :mrgreen: Mer info om produkterna finns under Nyheter på Presenteriet.se. Jag hoppas att vi i framtiden har möjlighet att utöka vårt sortiment med ännu fler  söta produkter från Kids Concept!

kc1 kc2

kc3 kc8


kc5 kc4

kc6 kc7