Morfar

Nu går jag emot mina principer och skriver när jag är ledsen. Jag bara måste.
Igår förlorade jag min morfar. Han blev bara 69 år och det här kom, för mig, utan vidare förvarning. Morfar är en storrökare så hälsan var  inte den bästa, men det hände så snabbt och flera år för tidigt. Jag förstår inte. Jag förstår inte hur man kan köra motorcykel samma dag som man dör. Det går inte ihop för mig. Hur kan man vakna som vanligt till en vanlig dag, vara som vanligt och sedan somna in. Jag förstår inte.

Jag hör vad folk säger till mig men jag förstår inte. Jag gör saker men det känns inte som att det är jag som styr min kropp. Ena stunden känns allt som vanligt och sedan kommer insikten över mig och det blir så tungt.

Jag förstår inte!
Jag är ju morfars lilla flicka. Lilla Josse.