Lång natt

Jag trodde aldrig att den här natten skulle bli till dag! Kunde inte sova för jag hostade och hostade och hostade. Stackars Nicklas! Fast han har inte gnällt om det så kanske väckte jag inte honom ändå. Hittade en hostmed. i kylskåpet, den får duga. När mobillarmet äntligen drog igång vid 6.30 var det en glad Josse som studsade ut sängen. Natten var över, tjoho! Jag är så knäpp, hade ju kunnat gå upp tidigare för att slippa ligga där i sängen och glo, men jag får sån panik om jag inte sover på nätterna, man ska sova på nätterna! Annars får jag för mig att hela dagen blir förstörd.

Igår gipsade snickarna klart taket i allrummet och började på mellanväggarna. Jag hade sån huvudvärk igår em. så det blev soffan hela kvällen, därför tog jag inga kort igår men va fasen, ett gipsat tak är ju ändå inget att se 😉
Det kan ha löst sig med det runda fönstret, hoppas hoppas hoppas!!!

Fy va här luktar inne! Det luktar som på stället där jag jobbar extra, gjuteriet. Järn. Det är mina ny skor som avger denna doft. Kände av det redan första gången jag använde dem. Vi satt i bilen och en strak doft av ”gjuteri” spred sig. Vi började fundera på om någon av oss hade varit på gjuteriet nyligen med de kläder vi hade på oss men icke. Kom då fram till att det var skorna, som heller aldrig har varit där men ändå luktar så. I går ställde jag in skorna på dass för att golvvärmen där skulle få dem torra. I morse skrek Nicklas från duschen att det stank gjuteri på hela toaletten. Det gjorde verkligen det! Flyttade ut dem i vardagsrummet eftersom de är i vägen i hallen just nu så därför luktar här gjuteri i vardagsrummet istället. Inte ens hemma kommer man ifrån den där lukten! Jag hoppas att det försvinner med tiden annars får jag ta med dem tillbaka till affären för jag kan ju inte gå omkring och stinka på det där viset.

Nu måste jag snart in och handla lite, var på ICA igår men glömde mer än hälften, som vanligt…

Publicerat av

josse

Är en helt vanlig student som lever ett helt vanligt liv men har behov av att blogga av mig då nära och kära inte längre orkar lyssna på mitt tjat.