Fler timmar eller delad kropp, tack

Åhh, jag hade önskar så att mitt dygn hade haft lite fler timmar just nu! Det är så mycket jag måste göra och så mycket jag vill göra. Helst allt på en gång!

VFU:n börjar nästa vecka och min hjärna är förvirrad, men min handledare lovade mig att det är fullstädnigt normalt. För min del känns det stressande. Det ska bli härligt att få komma ut och det är intressanta saker jag ska undervisa om, men det är mycket att läsa in sig på. Känner mig ringrostig som tusan gällande engelskan. Hello, my name is Josefine… sen tar det stopp liksom… nästan i alla fall 😉 Men bara man kommer in i vardagen på skolan så brukar det flyta på bra.

Examensarbetet står still men i magen knyter det sig flera gånger om dagen när jag tänker på skiten. Jag sa till min handledare att den här terminen inte alls känns kul och att ett enda ord kan beskriva den bra: ÅNGEST!
En positiv sak i det hela är att jag snackade med snubben som hade seminarium för oss i onsdags. Han var bra, han puschade på och tyckte om mina tankar om syftet. Kändes skönt att få bekräftat att man inte är helt rudad :mrgreen:

Presenteriet rullar på. Jag ska sätta ihop lite spännande paketerbjudanden hade jag tänkt. Men det tar ju sin lilla tid naturligtvis. Måste få ihop lite lämpliga reklambanners och reklamtexter. Och så var det den där pressreleasen också ja…

Övervåningen är nu gipsad och spacklad. Trodde jag i alla fall, förstnämnda var rätt men tydligen ska det spacklas 3 gånger! Det är noga. Sen så ska det naturligtvis torka mellan varje gång. Tjoflöjt ja… Snickarna har spacklat över allt en gång nu, sen får målaren ta resten. Men när han dyker upp vet vi inte. Jaja, det skapar ju lite spänning i vardagen, typ. Måste ta kort sedan, vill gärna dokumentera arbetet. I morgon ska vi iväg och kolla på tapeter. Jag har fasen ångest över det också, det finns ju så mycket fint, vad ska man välja!? Lyxproblem…

Chefen messade en inbjudan till ett ljusparty hon skulle ha på söndag. Jag fick tacka nej, jag kommer behöva söndagen till sista planeringen inför VFU:n. Synd för jag har aldrig varit på ett ljusparty. Har alltid igång några doftljus på dass när vi har folk hemma. Inte för att där luktar illa utan för att jag tycker att det är så underbart med doftljus just på toaletter. Är det inte extra mysigt när det luktar Clean Cotton eller Green Forest på dass? Men, det kommer förhoppningsvis fler ljuspartyn som jag kan vara med på.

Jag träffade Emilia på hundklubben i tisdags. Nu ska projektet dra igång, jag och Fia är ”offer”. Får väl uppdatera mer om hur det hela fortlöper på Frallanfia längre fram. I tisdags bara pratade vi om hur vi ska göra och så. Jag är jätteglad över att vi ska göra det här, dels för att jag får hjälp med hur jag ska hantera Fia men också för att det ger mig och Fia en chans att arbeta ihop. Hon har verkligen hamnat i skymundan den senaste tiden. Det gör både mig och henne ledsen så jag hoppas att det här projektet gör att vi hittar tillbaka till den gamla rutinen igen.  

Nu måste jag dammsuga av här. Damm och skit överallt. Det blir så när man håller på och grejer. Man drar in så mycket bröte. Hade behövt blöttorka golven också för det är skoavtryck i vitt gips lite överallt här nere. Svinstia tror jag att man kan kalla det hela 😉

Förlovade i 1 år

Idag har jag och Nicklas varit förlovade i 1 år. Detta ska firas med varsin semla ;-), men först blir det städning på övervåningen, för femhundraelfte gången den här veckan… I mina lungor finns numera 90% gipsdamm och spån!
Men sen, när vi är klara med städningen, då ska vi äta semlor och se tillbaka på året som har gått. Det gick bra vårt första år som förlovade, flöt på fint :mrgreen:
I morgon kväll ska jag försöka laga en thaigryta, typ, eget recept, slänger i vad jag har hemma tänkte jag, så får det bli vad det blir. Vi får fira lite mer då istället. Fan man skulle ju köpt hem lite Singha också, och plocka fram fotona från senaste Thairesan och bli lite nostalgiska;-) Det är ju exakt ett år sedan vi var där nere sist, det var där vi fick varsin ring på fingret.
Nähe, nu får vi gå upp och ta tag i städandet så att vi inte behöver hålla på hela natten. Har ju semlor som ska ätas upp också!

Smärre, men ack så underbar, chock

Igår tog vi en sväng förbi mamma för hon och Thomas ska åka till Egypten i två veckor. De borde nog snart sitta på planet när jag tänker efter.Thomas fyller nämligen 50 på lördag så han passar på att fly fältet 😉
Jag kom till dem igår med en fullt normal puls, gick in genom dörren med en fullt normal puls, började prata med mamma, forfarande med en fullt normal puls. Tills jag plötslig, mitt i en mening, slänger en blick in i vardagsrummet. AAAAHHHHHH! Pulsen rusade direkt. Likaså gjorde jag, in i vardagsrummet alltså.
Vad fanns där på bokhyllan om inte en Blocklampa från Design House Stockholm! Oj oj oj, denna underbara skapelse! Min första tanke var att kolla efter märket, inte kunde det väl vara en äkta!? Det måste vara en föbannat bra (och totalt olaglig) kopia. Men nej, det var en alldeles äkta Block Lamp. Morsan började garva för hon hade anat att jag skulle bli mycket chockad över deras nyförvärv. Men det fanns en förklaring. Thomas hade fått lampan i 50-års present av sitt jobb, Skeppshult Cykel. Jag erbjöd mig naturligtvis, som den goda dotter jag är, att ta hand om denna lampa utifall att de skule känna att den tar onödig plats eller så. De verkade inte pigga på den idén, tyvärr…
 


Bild från Rum21

 

Presenteriet.se

Okej, nu släpper jag bomben. Vilken bomb sen då! :mrgreen:

Jag har ju berättat här på bloggen om mina turer till Formex. Det var inte bara nöjesresor, det fanns ytterligare en baktanke. Nämligen:

Får jag lov att presentera min och Nicklas webbutik. Ta ta taaaam! Vi började klura redan under hösten 07 på om det inte vore kul att testa på hur det är att driva webbutik. Men vi är ju lite veliga han och jag. Så det tog ett tag, närmare bestämt till våren -08, innan vi kom fram till att det var en webbshop med inriktning på presenter vi ville ta fram. Presenter med kvalité. Inte de där skojsakerna man hittar överallt nuförtiden, inte heller de där hetaste av alla heta inredningsprylar. Passande presenter av god kvalité till rimligt pris, det är vår grej. Vi har ingen erfarenhet av att driva webbshop, det närmaste vi kommer användbar erfarenhet är att jag har arbetet i gjuteributiken där vi har en del presentartiklar och att Nicklas kan det här med sidor på nätet och sånt där. Vi valde, trots Nicklas kunskap, att hyra en färdig modul för webbutiken, det kändes mest realistiskt vad gäller tid att kunna lägga ner på uppbyggnaden av butiken men också kostnaden.
Det ska bli oerhört spännande det här med webbutiken och jag ser fram emot att finna nya vägar för marknadsföring, skapa en design på sidan, hitta de perfekta produkterna och tillfredsställa kunderna. Det ska bli ett mycket intressant litet projekt det här!

Om igen

Fick en mindre trevlig respons på mitt syfte inför examensarbetet på handledarträffen igår. Känns inte alls kul då jag egentligen inte förstår vad det är som är fel. När det blev min tur blev handledarna helt tysta. En av dem gav mig en rapport från STC om rektorers utbildningar som en hjälp till mitt examensarbetet. Den andra forsatte att vara helt tyst. Så vad göra man, jo jag gjorde det jag gör bäst, pratar 😉 Jag babblade på om hur jag har tänkt osv. Den ena handledaren och jag börjar föra en diskussion om hur material ska insamlas, dvs metod, han föreslår att jag ska göra djupintervjuer med några få rektorer istället för mina planerade enkätutlämningar. Ok, det köper jag, en kvalitativ studie istället för kvantitativ, inte så konstigt med tanke på att det är samhällsforskning som ska göras och kvantitativa und. inte slår särkilt högt inom det området har jag förstått…
Då avbryter den andra handledaren oss för att hon tycker att vi går för fort fram och att jag inte alls kan ta ställning till metod med tanke på hur mitt syfte ser ut. Hon tar upp som ex. att hon ogillar att jag ska fråga efter personliga egenskaper hos rektorerna. Hon vill veta hur jag har tänkt formulera mig och vad jag menar med just personliga egenskaper. Jag blir lite ställd då jag anser att det är uppenbart, varför krångla till det? Jag hade en uppsats med mig, skriven från Uppslala univeristet, där man efterfrågat just personliga egenskaper hos rektorer vilka man ansett vara nödvändiga för att kunna utföra yrket på ett bra sätt. Inga problem med det, där, på Uppsala univeristet. Men i Halmstad duger det tydligen inte…

Men sen då? Jag måste tänka om sa den ena handledaren. Sen var det tyst igen. Jaha, tänka om på vad, hur, varför? Jag fick aldrig svar på vad det var i mitt syfte som de anser inte fungerar. Jag fick lite vibbar om att det kanske handlar om att jag inte är intresserad av att ta reda på varför det finns skillnader mellan manliga och kvinnliga rektorer (om det finns), jag hade tänkt inrikta mig på att ta reda på om det finns överhuvudtaget och sedan inte lägga någon värdering i det, men det verkade inte vara ok. Varför vet jag inte.
Ska skriva om mitt syfte lite och sedan maila dem igen för att se om jag kan få svart på vitt vad det är som inte duger istället för flum. Det är ju ganska bråttom nu. Tiden rinner iväg och jag står och stampar på samma ställe hela tiden.

Jag kommer aldrig i hela mitt liv gå en högskoleutbildning igen efter det här examensarbetet är klart. Aldrig! Högskolevärlden är en värld för sig och om man inte förstår sig på den, eller ifrågasätter den, blir det bara problem. Jag är ju inte typen som kan flyta med, jag klara det inte! Tycker jag något är fel, onödigt eller dumt så kan jag omöjligen ägna mig åt det, jag måste ifrågasätta och blir inte nöjd förrän jag får ett svar. Det är just det som är problemet, de som flyter med och gör som de blir tillsagda får en betydligt smidigare tid på högskolan. Jag får nog sikta in mig på att åtminstone få det här ex.arb. klart under sommaren, jag vill gärna slippa sitta till hösten. Men chansen att jag blir klar nu under våren är nog liten, tyvärr. Jag läntar som ett barn efter julafton på att den här utbildningen ska bli klar!!!

Så det kan bli!

Nu blev det lite fel här. Jag berättade ju om mina svullna händer och fötter häromdagen. Det är kvar. Idag känns det som om jag rullar fram på fötterna för att de är så svullna, lite svårt att gå. För att trösta mig greppade jag Nicklas ostbågepåse och började hälla upp i en skål samtidigt som jag tänkte söka sympati hos Nicklas genom att säga:

Josse: Vet du hur jobbigt det är att gå på såna här nu??? *fejk snyft*

Svaret jag får kommer väldigt spontant och ärligt, och jag kan känna så här i efterhand att det egentligen är ganska logiskt.

Nicklas: Varför i helvete ska du gå på ostbågar då?

Hmm, jo jag kan se logiken i hans tänk. Jag står där med ostbågepåsen i handen liksom. Samtidigt så kan man ju tycka att det är lite okänsligt av honom att inte vara mer uppmärksam på mitt nuvarande tillstånd med onda, kliande, svullna fötter och så. Men å andra sidan så fick det extrema skrattanfall som exploderade i mig efter hans uttalande mitt humör att vända en aning till det bättre. Jämnt lopp?

Alla hjärtans dag

För min del har den här alla hjärtans dagen gått ut på att kränga hjärtplättpannor till shoppingsugna danskar på gjuteriet. Gick sådär med just hjärtplättpannorna, de ville hellre handla en massa annat 😉
Danskar ja, det är dansksäsong på jobbet nu. Under maj-juni och august-september är det tysksäsong, under juli-augusti svensksäsong och under februari-april dansksäsong. Jag antar att det är sportlovstider även i Danmark nu för de flesta av mina kunder under dagen har varit klädda i skidkläder, antar att de är besökare på Isaberg.
Jag fick även celebert besök av Anna och Magnus idag. De kom in en kvart innan stängning men jag var så pratsugen så de fick vara kvar och tjöta i 45 min med mig. Det var trevligt, var länge sedan vi pratade. Åkte i alla fall från jobbet 45 min efter stängningsdags idag. Haha, när chefen ser att jag inte larmat på förrän vid kvart i 5 undrar han nog hur jäkla lång tid jag tar på mig att räkna kassan. Men jag har inte betalt för den tiden, kanske borde poängtera det så ingen tror att jag får lön för att stå och tjöta :mrgreen:

När jag kom hem fick jag mig en fin överraskning. Ett blomsterbud hade varit här och lämnat en stoooor bukett tulpaner. Och de var inte från Nicklas 😉 ”Från Linda” stod det på kortet. Hmmm… Jag var tvungen att ringa Linda S för att kolla om det verkligen var hon. Det var det! Hon hade varit med på någon tävling via blomsterfrämjandet och skickat in flera olika bidrag. Därför var det visst fler än jag som hade fått blommor från henne idag. Jättefin bukett Linda, tack!

                                      tulpaner2.jpg      tulpaner1.jpg

Var uppe och fotade lite på övervåningen innan också. Nu har vi två rum och ett dass däruppe. Helt otroligt! Vilken känsla. Snickarna kommer tillbaka nästa vecka för att gipsa klart allt och sätta in mitt runda fina fönster. Yes, that is right. Jag har ett runt fönster. Morfar kände någon som kände någon som hade ett liggande. Kan man ha mer tur!? Börjar dock få lite panik över att välja tapeter, det finns ju så mycket att välja på! Anna sa idag att jag faktiskt har haft fem år på mig att välja ut lämpliga tapeter till övervåningen, hon har en poäng… 😉

                                 overvaningen21.jpg      overvaningen20.jpg

Nu ska jag kolla på Melodifestivalen, är några bra artister med idag så mina förväntningar är höga.

Inte min dag

Idag är det inte riktigt min dag alltså. Började redan i natt. När jag var liten och blev förkyld fick jag väldigt ofta svullnader på händer, fötter, knän och armbågar, med medföljande värk och klåda. I natt fick jag det igen. Har alltid tagit en allergitablett och ibland också kortisontabletter, sedan har det varit lugnt, men jag hade inget av det hemma. Ringde vårdcentralen i morse och frågade om de inte kunde skicka recept på vad jag behövde till apoteket men hon tyckte att jag skulle komma in och visa först. Jag förklarade att det är värst på nätterna och att det på dagarna mest syns rodnader och inte så mycket svullnader, men det gjorde inget sa hon, bara jag kunde berätta mitt problem för läkaren. Hmm, ja det hade jag säker kunnat om jag inte hade fått just den läkaren! Jag brukar alltid be om att få gå till någon annan när jag ringer, vägrar gå till honom då han varken lyssnar eller bryr sig om vad man söker för, men jag glömde säag till om det idag… Jag hörde redan innan han öppnade dörren att det var han och jag visste redan då att det var kört. Trots att jag förklarade att jag vet vad mitt problem är och jag vet vad jag behöver för att lösa det fick jag en kortisonsalva och en mjukgörande salva utskriven på recept. Han sa att han tyckte att mina händer såg nariga ut (har aldrig lidit av nariga händer) och att jag måste smörja dem med mjukgörande, sen tyckte han att jag skulle äta mindre apelsin (var flera år sedan jag åt apelsin!) och ville göra mig medveten om att det jag har nu inte är samma som jag hade när jag var liten, varför det skulle vara så fick jag ingen förklaring på. Fast det hade jag väl inte förväntat mig heller. Jag har aldrig träffat någon så irrogant, korkad och otrevlig människa som den här läkaren. Han bryr sig inte om vad det är man söker får, det känns som om han har bestämt sig vad problemet är redan innan han kommit in på rummet! Jag gick direkt därifrån till mamma som jobbar som tandsköterska på praktiken bredvid och beklagade mig. Hoppades att hon skulle ha allergitabletter till mig. Det hade hon inte men föreslog att jag skulle gå tillbaka och klaga. Bra idé! Jag bad henne i receptionen om att få reklamera mitt besök för att jag inte var nöjd. Hon gav mig en ny tid hos sköterskan. Hon lyssnade, förklarade och gav mig råd. Tack! Tydligen fanns den allergimed. nu receptfritt. Hon tyckte att det var konstigt att läkaren inte hade informerat mig om det. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det var synd att de inte sa det redan när jag beställde tiden får då hade jag ju inte behövt åka dit!
Tog en allergitablett när jag kom hem och det har tagit ner svullnaden och en del av rodnaden men inte allt. Jag är orolig för att det kanske behövs kortisontabletter också, men får vänta och se till ikväll.

Det var dumma dagen händelse 1. Sen när jag kom hem tänkte jag baka kladdis till snickarna. Började hälla upp ingredienserna när jag insåg att sockret inte skulle räcka. Pust stånk och stön, fick åka in till Netto. Där letade jag lääänge innan jag hittade någon att fråga om var sockret fanns då det inte låg bland bakgrejerna , stod istället i en kartong vid ingången, logiskt? Väl hemma blev det bara skit. Jag måste ha missberäktat någonting tänkte jag och hällde ut smeten med baktanken att göra en ny. Jo men visst, tror ni inte att smöret är slut då!? Jaha, fick ringa mormor och kolla om man kunde använda bordsmargarin, vi kom fram till att jag skulle testa i alla fall. När vi har lagt på kommer jag på varför första smeten blev skit, äggen! Jag glömde lägga i äggen trots att det stod rätt framför näsan på mig. Gjorde i alla fall en ny, ätbar men väldigt kladdig!

Men, jag kan avsluta med en trevlig sak också. I brevlådan idag låg det ett svart litet kuvert. Från Linda! En nyckelring som hon har virkat själv! Äntligen någon trevlig händelse på denna annars ganska trista dag. Tack så mycket Linda!

nyckelring.jpg Fin fin fin.

Lång natt

Jag trodde aldrig att den här natten skulle bli till dag! Kunde inte sova för jag hostade och hostade och hostade. Stackars Nicklas! Fast han har inte gnällt om det så kanske väckte jag inte honom ändå. Hittade en hostmed. i kylskåpet, den får duga. När mobillarmet äntligen drog igång vid 6.30 var det en glad Josse som studsade ut sängen. Natten var över, tjoho! Jag är så knäpp, hade ju kunnat gå upp tidigare för att slippa ligga där i sängen och glo, men jag får sån panik om jag inte sover på nätterna, man ska sova på nätterna! Annars får jag för mig att hela dagen blir förstörd.

Igår gipsade snickarna klart taket i allrummet och började på mellanväggarna. Jag hade sån huvudvärk igår em. så det blev soffan hela kvällen, därför tog jag inga kort igår men va fasen, ett gipsat tak är ju ändå inget att se 😉
Det kan ha löst sig med det runda fönstret, hoppas hoppas hoppas!!!

Fy va här luktar inne! Det luktar som på stället där jag jobbar extra, gjuteriet. Järn. Det är mina ny skor som avger denna doft. Kände av det redan första gången jag använde dem. Vi satt i bilen och en strak doft av ”gjuteri” spred sig. Vi började fundera på om någon av oss hade varit på gjuteriet nyligen med de kläder vi hade på oss men icke. Kom då fram till att det var skorna, som heller aldrig har varit där men ändå luktar så. I går ställde jag in skorna på dass för att golvvärmen där skulle få dem torra. I morse skrek Nicklas från duschen att det stank gjuteri på hela toaletten. Det gjorde verkligen det! Flyttade ut dem i vardagsrummet eftersom de är i vägen i hallen just nu så därför luktar här gjuteri i vardagsrummet istället. Inte ens hemma kommer man ifrån den där lukten! Jag hoppas att det försvinner med tiden annars får jag ta med dem tillbaka till affären för jag kan ju inte gå omkring och stinka på det där viset.

Nu måste jag snart in och handla lite, var på ICA igår men glömde mer än hälften, som vanligt…

Det tar sig

Idag var de fem gubbar här på morgonen och grejade. Tre däruppe och två därute. Man behöver inte känna sig ensam här längre på dagarna. Fia börjar så smått acceptera att det springer folk in och ut i dörren och nu reagerar hon inte längre när de drar igång sina maskiner. Jag har spenderat dagen med att oroa mig över det runda fönstret. Den lev. jag har hittat hade bara 600mm fönster. Vi kan inte ha så stort! Max 500mm. Panik panik! Jag konsulterade snickarna, mot Nicklas vilja, jag har nämligen fått strikta förhållningsregler om att inte prata för mycket med snickarna för att de ska kunna jobba, hela tiden. Jag bröt mot den regeln idag, två gånger faktiskt, det var först snack om fönstret och sedan bjöd jag på kaffe. Men gällande fönstret så hjälpte det inte mycket. De kontakter de hade var inte alls så billiga som den jag hittat på nätet. Att det ska vara så satans dyrt med ett fönster! Jaja, jag ska nog lyckas lösa det hela. Ett runt fönster ska dit, så är det bara!
Idag har snickarna gipsat klart sovrummet så nu hade målaren kunnat börja spackla om det inte vore för alla våra grejer som ligger i vägen. Tyvärr är det inte mycket vi kan göra åt det då det inte finns något annat rum att lägga sakerna i så länge. Vi får helt enkelt vänta med att ta hit målaren tills snickarna är helt klara med allrummet. Idag har de också riktat taket i allrummet och satt bräder (hmm kan det heta råspont?) i ena änden. Jag hoppas att de blir klara till att börja med mellanväggarna på torsdag. Spännande!

overvaninen13.jpg Råspont i halva taket

overvaningen12.jpg  overvaningen11.jpg
Den där långgarderoben delad i två som jag nämnde igår. Garderoberna får inredas precis fritt hur man själva vill, jag har en plan för min. Sedan måste vi komma överrens om vilka skjutpartier vi ska ha. Färgat glas? Frostat? Trä?

overvaningen10.jpg Andra sidan av sovrummet. Allt vi äger (nästan i alla fall) är intryckt i den där sovalkoven. En hel del av det där ska sedan tryckas in i varsin garderob som ni ser i hörnen på alkoven. Min är den längst bort från kameran. Har fått höra att Nicklas garderob är aningen större, mycket orättvist kan tyckas men jag unnar honom det, typ. Mest handlar det väl om att jag ska få nöjet att se honom försöka trycka in all bröte i det där lilla utrymmet :mrgreen: Fast skrattar bäst som skrattar sist, jag kommer aldrig att få in alla mina kläder i den halva långgarderoben, det finns inte en chans!UFF here I come!