Fördomar

Idag på hundkursen började de snacka om att invandrare inte vill lära sig prata svenska språket. Att invandrarbarn är smartare än invandrarvuxna och därför lär sig barnen snabbare (!!!!!????)

Fullständigt offtopic men jag kunde naturligtvis inte låt bli att lägga mig och försöka slå hål på dessa fördomar. Jag är ju trots allt snart färdig språklärare 😉

För det första är de inte alls konstigt att barn lär sig ett nytt språk snabbare än en vuxen. Vuxna människor hämmas av känslan av att göra bort sig. Man vill absolut inte göra bort sig. Det vill ingen vuxen, speciellt inte när det handlar om något så ”simpelt” som att tala rätt. Ett barn bryr sig inte alls om rätt eller fel uttal/val av ord. Blir det fel testar de bara igen. På så sätt lär de sig väldigt snabbt.

Det talades också om att vuxna invandrare ”dras” till varandra. Togs upp ett exempel från en jobbsituation där invandrarna sitter tillsammans på rasterna och ”vägrar” att prata svenska eller sitta med svenskarna.
Det förvånar mig lika mycket varje gång någon tar upp detta och irriterar sig på denna gemenskap som invandrarna har.
Är det verkligen så konstigt? Ett exempel. När vi (svenskar) åker utomlands på semester, exempelvis till Spanien, är det ändå inte så att vi på stranden lägger oss bredvid svenskar, norskar eller danskar om vi söker umgänge? Inte börjar vi direkt småprata med en spanjor i affären om hur underbart vädret är? Men med en dansk går det ju alldeles utmärkt att diskutera om den härliga solen. Varför? Jo för att vi förstår varandra utan att behöva skämmas för att vi säger fel. Men när det kommer till att prata ett språk vi inte behärskar blir vi (de flesta) mer blyga. Dessutom förstår vi den svenska kulturen, kan normerna och det blir därför inga missförstånd. Det är en relativt säker tillvaro att umgås med sådana som är som vi själva.

Sen finns det säkerligen de invandrare som faktiskt absolut inte ens vill se åt svensk kultur eller språk. Men det är viktigt att se till varför innan vi dömer. Kanske har personen fått fly från sitt hemland, dvs lämnat det i tvång. Eller så menar personen bara att stanna här en kort tid för att sedan vända åter hem. Hade du (svensk) i en sådan situation bytt ut hela dig själv (din kultur, ditt språk)?

Vi svenskar är så övertygade om att vårt sätt att leva är det allra bästa. Att alla andra länders kultur är fel och att vår är rätt. Lustigt det där. Det är väl därför så många hasplar ur sig sina underbara fördomar utan att riktigt tänka efter först. Sätt dig själv in i situationen, hur hade du agerat?