Balsamicofilé med tryffelkantareller

Gjorde en supergod middag idag! Var enkelt och tog inte hela dagen att tillaga, sådant gillar jag. Snäll som jag är delar jag med mig av receptet.
 

Balsamicofil̩ med tryffelkantareller Р4 pers

– 600 g fläskfilé
– 2 vitlöksklyftor
– 1 dl balsamvinäger
– 3 msk flytande honung
– olja att steka i
– 2 krm salt och 1 krm svartpeppar

Tryffelkantarellerna:
– 200 g rimmat sidfläsk
– 1 äpple
– 200 g kantareller
– 2-3 tsk tryffelolja
– 1 påse Rucola

Sätt ugnen på 175 C.
Skala och hacka vitlöken. Låt koka ihop med balsamvinäger, honung, salt och peppar.
Putsa fläskfilén och bryn den i en stekpanna, salta och peppra och pensla på lite av såsen. Lägg köttet i en ugnssäkerform och stek i ugnen tills innertemperaturen når ca 67 C, ca 20-25 min.
Tärna fläsk och äpple. Stek fläsk ihop med kantarellerna tills fläsket blir knaprigt, låt rinna av på papper. Blanda ihop med tryffelolja, äpple och rucola.
Skiva fläskfilén och ringla över såsen, toppa med kantarell-blandningen.
Serveras med en potatisgratäng.

balsamicofile-med-tryffelkantareller.jpg

Traktorrace och söndagsmiddag

Idag tog jag mig i kragen och gjorde en redig söndagsmiddag, ingen pizza från pizzerian med andra ord 😉
Blev Balsamicofilé med tryffelkantareller och potatisgratäng. Supergott! Skriver in receptet i ett eget inlägg senare.
Nu till vad överskriften förtäljer, jag har varit på ett traktorrace. Det är verkligen inte min stil. Stå i kylan och glo på traktorer som kör en slalombana. Not my cup of tea…
Det började inte så värst bra, vid parkeringen körde bilen framför mig fast i gyttjan på åkern men det var ju iofs ingen fara, på ett traktorrace finns det hästkrafter till hjälp för sådant. Jag lyckades till slut parkera, dock längst bort, men vem har dött av lite motion? Väl där drogs jag med i stämningen och det slutade med att jag hejade, hurrade och applåderade vilt under loppen. Vet inte vad som for i mig, måste vara kylan…
Fick snabbt en favorit bland de tävlande, en mycket söt liten röd sak. Den var helt klart minst i hela tävlingen, troligtvis ganska gammal också men i väldigt gott skick. Naturligtvis vann min favorit, jag borde ha satsat pengar.
Det hela var en trevlig upplevelse och jag kan nog tänka mig att besöka ett traktorrace igen.

traktorrace-1.jpg   traktorrace-2.jpg   traktorrace-3.jpg
Innan start                Åhej vad det går!      Min favorit – vinnaren 

Söndagmorgon

Det är söndagmorgon, klockan är 07.30 och jag är vaken.
Har lite svårt för det här med att på nätterna behöva gå upp, klä på mig, gå ut i regnet, vänta på den kissande hunden, gå in igen och somna om.
Det är det sistnämnda som inte riktigt fungerar, fast egentligen är det väl kört för min del redan vid nummer ett.
Fia är dock piggare än någonsin nu, hon rusar runt på golvet som en tornado medan jag och husse ligger i varsin soffa och jämför påsar under ögonen.
Det är inte konstigt att hon är pigg som en mört idag. Vi var på middag hos L och M igår och lilla Fia var med. Hon lekte järnet med deras dotter. Fia tycker klart att det är skitkul med en lekkamrat mer i hennes storlek. Men det märks att hon fortfarande är valp för det är inga långa pass hon orkar leka innan hon somnar. Igår körde hon ett hårt lekpass när vi kom dit, sedan slockande hon vid halv åtta och sov i princip hela natten efter det. Inte konstigt att hon är pigg nu! Men det är ju skönt att hon sover när man är borta så man slipper springa runt och passa henne.
Nu ska jag ta mig lite frukost så kanske man vaknar till liv och blir människa igen 😉

fia-sover-pa-rygg.jpg Vadå konstig sovställning?

Dagen efter: Feta på insidan?

Dagen efter Aurorakvällen har jag irriterande ont i en tand längst bak i nedre käken. Men med tanke på hur jäkla mycket lösgodis vi satte i oss i går vore det inte särskilt förvånande om minst två av oss gick i från kvällen med hål i tänderna…
För er som inte vet är Aurora ett svartvinbärsvin, sliskig och sött som saft. Ingen höjdare i stora mängder kanske men passar utmärkt till chips och lösgodis 😉
Det var en oerhört onyttig kväll med pizza och öl som start och vin och snask som avslut. Men man kan ju alltid trösta sig med att man förhoppningvis enbart blir fet på insidan, som Carro skulle ha sagt. Detta med en sorts dold fetma inuti kroppen har varit ett hett samtalsämne på de senaste tjekvällarna. Carro har nämliigen läst i MåBra att man kan se smal ut på utsidan men ändå vara tjock på insidan. Det är tydligen något med att fettet lägger sig runt organen istället för runt midjan. Skulle iaf vara lika allvarligt som ”vanlig” fetma. Vi 38:or, jag och Carro, brukar trösta oss med det där när brudarna börja diskutera sina klädstorlekar på 32-34. Vårt fett har liksom placerat sig mer ytligt än deras. Det konstaterandet känns bra, då blir vi alla  lite mer jämbördiga i frågan :mrgreen:  

aurorakvall-1.jpg   aurorakvall-2.jpg   aurorakvall-5.jpg  

aurorakvall-4.jpg   aurorakvall-6.jpg   aurorakvall-3.jpg       

Spanat på H&M

Har spanat på de här byxorna från H&M ett tag:

hm-byxor-med-knappar-1.jpg  349:- 
Tycker att de är så snygga! Kul detalj med knapparna.
Är dock alldeles för lat för att beställa byxor, de passar ju aldrig ändå! Bättre att testa dem i butiken så slipper man krånglet med returer. Kanske skulle ta en sväng till V-mo på lördag, om Nicko kan tänka sig att ha Fia själv det vill säga… Det lilla monstret sover i mitt knä nu, har inte hjärta att skicka undan henne. Hon är ju såååå söt!

Fick ett mess

Fick ett mess från lillebrorsan när jag satt på lektionen i morse. Stod ”Hej, kan jag få låna er barbara?”
Eftersom jag vet att han kan vara slarvig med stor bokstav på namn läste jag namnet Barbara. Började genast fundera…
1. Har vi en uppblåsbar Barbara?
2. I så fall, var har vi lagt henne?
3. Vad ska brorsan göra med henne?
Insåg sedan att han måste ha menat bärbara (datorn). Blev grymt fnittrig, men fick hålla mig. Vi pratade om psykosocial ohälsa på arbetsplatsen vilket skapade en gravallvarlig stämning i klassrummet. Inte läge att börja snacka om uppblåsbara Barbara mitt i det liksom 😉

Angående Nicklas pappaledighet så gick den bra, tyvärr… Fia sov sig igenom hela förmiddagen. Skedde dock ett litet missöde med en bajja på Nicklas senaste Fantomentidning. Hehehe, go FIA!

Jag är kär

Jag är totalt nerkärad i Fia! Åtminstone när hon sover…
Det märks att hon börjar bli lite mer katig nu, första dagarna var hon så försynt och lydig men den tiden är nu förbi.
Eftersom det är jag som går hemma med henne hela dagarna är det också jag som får ta skiten, dvs fostrandet. Igår hade vi en dispyt när jag skulle äta. Det var ett satans gnällande på henne, hon ville naturligtvis äta min mat hon också. Hon for upp i knät och jag puttade undan henne, så där höll vi på en bra stund innan hon kom på att man kan ta sats i soffan och hoppa upp på soffbordet där maten är. Efter många suckar och en hel del ”NEJ” från min sida gav hon upp och somnade.
Idag har vi redan hunnit med ett bråk, hon jagade nämligen Ester. Det är dödsstraff i det här huset på sådana företeelser! Tur för Fia att källardörren var öppen så att Ester kunde smita ut. Fia verkar inte riktigt förstå hur farliga katterna är. Förhoppningsvis får hon sig ett riv av någon av dem så hon fattar och förhoppningsvis tar inte det rivet allt för illa.
Vi har börjat att träna sitt med henne, det verkade hon fatta ganska snabbt. Tränar också henne att sitta ner innan hon får maten och vänta på ett ”varsågod”, det går väl sådär… 😉
Hon vet vad hon ska göra för att få sin mat men hon glömmer sig mitt i all iver och då blir det bara fel.
Det är en mycket envis liten dam som går sin egen väg. Det här med inkallning måste vi därför träna stenhårt. Hon skiter nämligen fullständigt i oss när vi är ute. Jag har lockat med leksaker och flygit runt på trädgården likt en apa och gullat med bebisröst. Det hjälper inte hur mycket jag än skämmer ut mig inför grannarna, hon skiter i mig! En kaxig lite typ…
Jag förväntar mig igen superlydig hund, det kan man inte göra med den här rasen. Men eftersom jag är ännu envisaren än Fia så ska vi åtminstone komma bra nära en mycket lydig hund!
Tyvärr kan jag också meddela att det är Nicklas som är Fias favorit. Det tar emot att erkänna men det är nog ändå så. Den där lilla stumpen till svans som hon har viftar frenetiskt (upp och ner!) när Nicklas kommer hem från jobbet och sedan är hon honom en trogen följeslagare resten av kvällen. Som kompensation kan jag ju avslöja att katterna har vänt Nicklas ryggen, de ser honom som den stora förrädaren i familjen, och det är ju alltid en tröst :mrgreen:
Nähe, nu var det roliga slut. Det lilla rynkiga monstret börjar röra på sig där i soffan, det betyder kissedags!

Valpen Fia

Jag förstår nu varför småbarnsföräldrar gnäller om bristen av en redig nattsömn. Jag känner mig tröttare nu än vad jag gjorde igår kväll när jag lade mig! Det föll på min lott att vara hundvakt under natten. Vi har lilla Fia (nu är det bestämt) i en biabed på golvet nedanför sängen. Varje gång hon börjar gnälla slänger jag ner min hand och om hon då somnar om (gärna på handen…) kan jag försiktigt dra upp den igen. Om hon fortsätter gnälla är det kiss- eller bajsdags. Då är det bara till att pallra sig upp, kränga på sig ett par byxor och gå ut. I början av natten trodde jag att varje gnäll var ett kissgnäll så för att vara på den säkra sidan tog jag ut henne, hon kissade definitivt inte varje gång. Eftersom detta gnäll kom ca 1 gång i halvtimmen var jag vid klockan 1 förbannat trött på att släpa ut henne så jag började testa om det gick att få henne somna om istället vilket fungerade fint. Hon är dock en fisförnäm liten valp, tycker inte om att bli blöt om fötterna när det är dagg i gräset ute. Flera gånger när vi var ute för att kissa hoppade hon upp på mina skor för att slippa bli våt om tassarna. Tack och lov har det bara hänt två kissolyckor inomhus, båda dagtid. Hon brukar gnälla när hon vill ut men under de där båda olyckorna sa hon ingenting, bara satte sig plötsligt och kissade. Lite svårt att hinna plocka henne innan hon gör något sådant, men vi måste ha stenkoll på henne så att hon inte får chansen!
Resan hem igår gick i alla fall superbra! Fia somnade i mitt knä och sov sedan nästan hela vägen hem. När vi kom till Hyltebruk började hon resa sig och verkade aningen orolig. Kissepaus! Lyckades hålla henne sysselsatt med annat tills vi kom till mormor och väl där var det bara ut ur bilen i 110 och ner på gräsmattan. Fia sprang runt lite och tuggade på löv innan hon satte sig och kissade en jättekiss, den hade hon hållt inne lääänge 😉
När vi kom hem var det dags för mat. Åhh herrejävlar vad hon äter! Maten förvinner i ett naffs och hela hunden är geggig av matrester när hon är färdig. Hon har nog inte riktigt förstått än att det inte är någon konkurrens om maten här. Vattenskålen lyfte vi bort efter ett tag för hon drack upp alltsammans så fort vi fyllde på, precis som om hon var rädd för att någon annan skulle ta hennes vatten.

fia-4.jpg  fia-3.jpg  fia-1.jpg
På väg hem i bilen           MAT!                   Trött Fia.

Nu sover den lilla så jag får väl passa på att sova nu jag också. Det gäller att ta chansen när man får den 😉