3-års firande

Idag har jag och Nicklas varit ihop i tre år. Grattis och hipp hurra till oss!
Dagen började mycket bra med en punktlig taxichaffis som körde oss till Nai Harn Beach. Vi var helt chockade över att en thailändare är i tid, det tillhör inte direkt vanligheterna. Nai Harn var lika lugnt och underbart som sist. Vi fick plats i främre solstolsraden. Hurra hurra! Nicklas, som tröttnat på att vara colour vit hade köpt en kokosolkräm som skulle hjälpa solbrännan på taven. Det gjorde den. Nicklas är numer inte vit utan ketchupröd. Riktigt riktigt ketchupröd. Tillbaka på rummet, efter en hel del stånkande och stönande från den stackarn, fick jag honom att ta två Panodil för smärtan så vi åtminstone skulle kunna gå ut och käka. Vilket inte heller gick problemfritt. Det började redan innan vi lämnat rummet och jag, som var i ett mycket upprört tillstånd pga av en ful lugg, upptäckte att klänning nummer två som jag köpte i Karon var sönder! På sidan under armen hade sömmarna släppt. H-e, j-la…. Var bara att trixa upp det lilla sysetet som hotellet erbjuder och sy igen hålet. Det blev bra. Pust. Äntligen var vi sedan på väg. Idag tänkte vi slå på stort och valde den dyra finare resaturangen på hotellet. Fint var bara förnamnet… Min klänning var nog ok klädsel men Nicklas röda t-shirt och vita trekvarts från Ullared kändes liiiite fel. Alla män bar skjorta och långbyxor. De flesta kvinnor hade kjol eller klänning. Vårt första misstag begick vi redan då vi travade direkt in till restaurangen istället för att gå mot baren och ta en fördrink. Det beslutet ångrar jag dock inte. I baren satt en massa konvencerande britter och lyssnade på live pianospel av en Thailändare med dålig engelskakunskap. Inget för oss. Misstag nummer två begick vi då vi inte tog någon förrätt. Det hör visst till. Personalen var snäll och låtsades inte om vårt misstag utan serverade ändå en pytteliten sparris inrullad i någon fiskbit och lite tomatbitar utslängda på den alldeles för stora tallriken. Tyvärr fick vi ingen information om vilka av de 50 bisticken vi skulle använda. Panik panik! Det fick bli den minsta gaffeln. Fel, någon? Gott och snabbätet var det i alla fall, en tugga sen var det slut. Vid den tiden började de pianolyssnande gästerna placera sig i restaurangen. Där placerades man förresten efter något sorts system. Endast vissa fick sitta vid de stora fina fönstrena, behöver jag säga att vi inte fick sitta vid ett fönster… Huvudrätten var vacker, smakrik och oerhört liten. Några bitar ankbröst med en potatis där man valt att skala bort halva potatsien för att den skulle få formen av en korn. Bistickfrågan var nu löst med att servitöran plockat bort alla utom två, en kniv och en gaffel. Tack och lov! Efter tre tuggor var huvudrätten avklarad och det var dags för efterrätt. Jag fick glass surprise med annanas och chokladsås, den bästa av alla rätter och den mest mättande. Bistickfrågan dök upp igen men nu var det inte frågan om vilka utan hur? En gaffel och en sked. Hallooo! Skedar är alltid värdelösa om det inte handlar om soppor, när ska folk lära sig det? Igår när jag åt spaghetti fick jag också sked. Hur hur HUR ska man använda skedjäveln!? Jag skippade den, var vid det här laget förbaskat trött på att försöka göra rätt. Hivade till och med över hälften av glassen på Nicklas tallrik. Haha, det kan dom ha de fisförnäma britterna. Här är en som vågar! Gubben bredvid oss tappade skeden av chock. ”Ohhh dear” sa hans fru när hon insåg att hennes tjocka mage var i vägen för att hon skulle kunna böja sig ner och ta upp den. Haha igen! Sen blev det dödligt pinsamt när Nicklas hörde fel och tyckte jag sa att galssen smakade skit. ”Skit” sa han som ett frågetecken och jag knäckte mig totalt över bordet. Kunde inte sluta skratta. Tårarna rann och tänderna blänkte svarta från chokladsåsen. Vilket beteende! Men jag svär på att det var avundsjuka blickar de uppstoppade damerna skickade. Avundsjuka för att någon bland dem kan skratta så hjärtlig och äkta, en förmåga de verkar förlorat för en herrans massa år sedan. Jag och Nicklas gick stolta och raka i ryggen därifrån, eller jag hade rak rygg, Nicklas gick mer framböjd av smärtan från solbrännan. Men vi var stolta! Stolta över att stå med båda fötterna på jorden och tycka att fin mat och fina restauranger ät skit. I morgon blir det McDonalds för hela slanten!

hog-vag.jpg   vag.jpg 
Höga härliga vågor på Nai Harn Beach.

brand-nicklas.jpg  En vidbränd Nicklas.

klanning.jpg  Min klänning nummer två.

7 Responses to “3-års firande”

  1. Anna skriver:

    Jättefin klänning. När de gäller besticken ska man börja utifrån och arbeta sig inåt tror jag haha…

  2. Gunilla mamma pappa Jallu skriver:

    Hejsan svejsan ni måste avstå från ketchupfärgen tycker jag.Vi är hos Gullmar o Birgitta så dom har också fått lite; intryck från Thailand . Dom hälsar så gott ! Åke också. Ha det.

  3. Missan skriver:

    Herre Gud, som Nicklas ser ut. Sök vård

  4. josse skriver:

    Anna: Jo så långt var jag med men eftersom vi inte visste om den lilla sparrisen var en för-förätt eller en förrätt blev det problemas 😉
    Gunilla och Jari: Håller med! Igen ketchup, mer choklad tack!
    Missan: Han har mindre ont idag. Vi köpte kortison sist på apoteket, får använda den.

  5. Helena skriver:

    Hej

    Får gratulera i efterskott. Grattis!!! Det är bra Nicklas, man behöver inte vara som alla andra. Rött är fint….kanske inte på huden, men ändå. Hoppas ni blir mätta idag på McDonalds. /Kram Pappafamiljen

  6. Carro skriver:

    Ojoj han hade visst bränt sig lite.. Jag vet hur det känns… Inte roligt! Men är man så dum så man åker till Thailand får man skylla sig själv;-) Fin klänning! Nu ska jag o Linda baka bröd! Ja tro det lr ej men det ska vi… Tänkte att du är nog inte så intresserad av det. Så vi passar på medans du är borta… Önska oss Lycka till!

  7. josse skriver:

    Helena: McDonalds dög fiiiint!
    Carro: Baka!? När man kan köpa 😉 Lycka till!